Biten av en gris och vilse
Förra lördagen skulle jag hämta hö, lyckades inte få med mig någon så jag hyrde shells största kåpsläp, tankade volvon och åkte till hö-gubben som bor i en labyrint av grusvägar i vännästrakten.
Vägen dit kunde jag bra men vägen var guppig utav bara f*n och jag beslutade mig ganska fort för att ta en annan väg hem. Helt plötsligt så var något grått framför bilen så jag nitade...klev ut ur bilen lite skakis och mötes av ett ilsket "GRYMT". Jag hade först trott att det var en kinesisk naken hund men såg nu att det var en gris framför bilen och han var inte på sitt bästa humör nästan påkörd som han blivit. Jag spanade omkring mig och såg ingen gård så jag slet tag i grisen och han gick genast till attack och bet mig i benet och på armen men tillslut hade jag honom vrålandes i famnen...först tänkte jag sätta honom i baksätet (för han var ju inte en stor gris utan ganska liten) men grispiss i bilen...nej-tack. Så med grisen under ena armen fick jag upp luckan bak på kåpsläpet och snörde in honom i släpet och stängde ganska skakis. Funderade på vad jag skulle ta mig till och kom på att det bästa var att köra honom till min hö-gubbe och sedan meddela polisen för det fanns ju ingen gård i sikte utan bara grusväg och skog.
När jag kört en bit dök en gård upp på sidan av vägen så jag stannade till där, en karl mötte mig flinandes och hojtade glatt "hör att du hittat min gris" för grisen var inte direkt tyst i släpet stressad som han var där. Det visade sig att familjen hade tre sommargrisar på barnens önskan och en av dessa (denna gris) bara smet...detta var femte gången han var på rymmen...hittills hade han stannat på gården så de hade väl inte brytt sig så mycket men denna gång hade han försvunnit och de hade inte hittat honom. Jag fnissade när karln jagade runt grisen på släpet för att fånga honom för DET var en syn...glad i hågen kunde jag sedan fortsätta mot min hö-gubbe. På hans uppfart fick jag stanna bilen och jaga en tratunge av vägen och knappt hade jag satt mig i bilen förrän trasten var på vägen igen...ganska irriterad susade jag ut ur bilen och jagade honom en bit in i skogen vid vägen och körde sedan förbi....man kan ju inte riskera att köra på en sådan liten krabat :-) Min hö-gubbe skrattade gott för han såg mig från gården....babblandes om mina strapatser hjälptes vi åt att lasta...och då gjorde jag det ödesdigra misstaget att fråga om en annan väg hem eftersom ditvägen var så urusel så han beskrev en annan väg och jag tyckte mig fatta allt bara bra....med fullastat släp rullade jag iväg och efter en bra bit med svängar till höger och vänster insåg jag att inget stämde och att jag var vilse...hamnade vid ett ensamt hus där den lilla grusvägen jag kört på slutade och den lilla gårdsplanen var inte stor nog att vänta på för mitt stora tunga ekipage....jag började gråta och saknade Macke kolossalt och mottagning på telefonen hade jag ingen. Snorande och gråtande började jag backa hela ekipaget efter grusvägen och efter många om och men var jag ute på en större grusväg och följde den...bensinmätaren sjönk stadigt och mitt mod likaså...men efter en lång färd kom jag ut på Lyckselevägen och då ringde först ridskolan och frågade om jag kunde kvällsfodra....eftersom jag ändå skulle dit med höet så sade jag ja och kort därefter ringde min Macke och jag var så glad att höra hans röst...han var i Vilhelmina på biljippo....jag berättade hela historien och han skrattade och undrade hur fan jag kunde råka ut för allt på en gång. Sedan ringde jag Erika nu när jag äntligen hade mottagning och meddelade att jag skulle bli sen (vi skulle mötas vid riskolan halv fem och den tiden fanns det inte en chans i världen jag skulle hinna till) ...hon skrattade gott när jag berättade och jag med...det är ju inte var dag man nästan kör på en gris mitt ute i ingenstans. Oroligt sneglade jag på soppamätaren på hemvägen för den sjönk rejält men jag tog mig till ridskolan där Erika och Saga mockat och gjort det mesta åt mig...hade kunnat kyssa dem båda för det! Sedan hjälpte de mig att lasta ur höet och stapla det och därefter tog vi ett träningspass med Indy och han var riktigt duktig och skötte sig men var pigg på stallbacken och fjantade runt.
Sedan kvällfodrade vi och jag skjutsade hem dem efter vi tagit en välförtjänt milkshake som jag bjöd på eftersom de varit så snälla.
Därefter var det lite fest, när jag kom hem hade vi besök av min kollega Brante och hans kompis...jag blandade en drink och sjönk ned i ett bad...hade blåningar på arm och ben av grisens bett (tack och lov hade den just inga tänder utan hade mest som nypt mig) och var rispig på benen av allt hö....tog ett tag innan jag kände mig presentabel igen och killarna började muttra att de var kissnödiga så det var till att skynda på. Sedan gick vi på skogskåtan.
Vilken dag va???!!
Vägen dit kunde jag bra men vägen var guppig utav bara f*n och jag beslutade mig ganska fort för att ta en annan väg hem. Helt plötsligt så var något grått framför bilen så jag nitade...klev ut ur bilen lite skakis och mötes av ett ilsket "GRYMT". Jag hade först trott att det var en kinesisk naken hund men såg nu att det var en gris framför bilen och han var inte på sitt bästa humör nästan påkörd som han blivit. Jag spanade omkring mig och såg ingen gård så jag slet tag i grisen och han gick genast till attack och bet mig i benet och på armen men tillslut hade jag honom vrålandes i famnen...först tänkte jag sätta honom i baksätet (för han var ju inte en stor gris utan ganska liten) men grispiss i bilen...nej-tack. Så med grisen under ena armen fick jag upp luckan bak på kåpsläpet och snörde in honom i släpet och stängde ganska skakis. Funderade på vad jag skulle ta mig till och kom på att det bästa var att köra honom till min hö-gubbe och sedan meddela polisen för det fanns ju ingen gård i sikte utan bara grusväg och skog.
När jag kört en bit dök en gård upp på sidan av vägen så jag stannade till där, en karl mötte mig flinandes och hojtade glatt "hör att du hittat min gris" för grisen var inte direkt tyst i släpet stressad som han var där. Det visade sig att familjen hade tre sommargrisar på barnens önskan och en av dessa (denna gris) bara smet...detta var femte gången han var på rymmen...hittills hade han stannat på gården så de hade väl inte brytt sig så mycket men denna gång hade han försvunnit och de hade inte hittat honom. Jag fnissade när karln jagade runt grisen på släpet för att fånga honom för DET var en syn...glad i hågen kunde jag sedan fortsätta mot min hö-gubbe. På hans uppfart fick jag stanna bilen och jaga en tratunge av vägen och knappt hade jag satt mig i bilen förrän trasten var på vägen igen...ganska irriterad susade jag ut ur bilen och jagade honom en bit in i skogen vid vägen och körde sedan förbi....man kan ju inte riskera att köra på en sådan liten krabat :-) Min hö-gubbe skrattade gott för han såg mig från gården....babblandes om mina strapatser hjälptes vi åt att lasta...och då gjorde jag det ödesdigra misstaget att fråga om en annan väg hem eftersom ditvägen var så urusel så han beskrev en annan väg och jag tyckte mig fatta allt bara bra....med fullastat släp rullade jag iväg och efter en bra bit med svängar till höger och vänster insåg jag att inget stämde och att jag var vilse...hamnade vid ett ensamt hus där den lilla grusvägen jag kört på slutade och den lilla gårdsplanen var inte stor nog att vänta på för mitt stora tunga ekipage....jag började gråta och saknade Macke kolossalt och mottagning på telefonen hade jag ingen. Snorande och gråtande började jag backa hela ekipaget efter grusvägen och efter många om och men var jag ute på en större grusväg och följde den...bensinmätaren sjönk stadigt och mitt mod likaså...men efter en lång färd kom jag ut på Lyckselevägen och då ringde först ridskolan och frågade om jag kunde kvällsfodra....eftersom jag ändå skulle dit med höet så sade jag ja och kort därefter ringde min Macke och jag var så glad att höra hans röst...han var i Vilhelmina på biljippo....jag berättade hela historien och han skrattade och undrade hur fan jag kunde råka ut för allt på en gång. Sedan ringde jag Erika nu när jag äntligen hade mottagning och meddelade att jag skulle bli sen (vi skulle mötas vid riskolan halv fem och den tiden fanns det inte en chans i världen jag skulle hinna till) ...hon skrattade gott när jag berättade och jag med...det är ju inte var dag man nästan kör på en gris mitt ute i ingenstans. Oroligt sneglade jag på soppamätaren på hemvägen för den sjönk rejält men jag tog mig till ridskolan där Erika och Saga mockat och gjort det mesta åt mig...hade kunnat kyssa dem båda för det! Sedan hjälpte de mig att lasta ur höet och stapla det och därefter tog vi ett träningspass med Indy och han var riktigt duktig och skötte sig men var pigg på stallbacken och fjantade runt.
Sedan kvällfodrade vi och jag skjutsade hem dem efter vi tagit en välförtjänt milkshake som jag bjöd på eftersom de varit så snälla.
Därefter var det lite fest, när jag kom hem hade vi besök av min kollega Brante och hans kompis...jag blandade en drink och sjönk ned i ett bad...hade blåningar på arm och ben av grisens bett (tack och lov hade den just inga tänder utan hade mest som nypt mig) och var rispig på benen av allt hö....tog ett tag innan jag kände mig presentabel igen och killarna började muttra att de var kissnödiga så det var till att skynda på. Sedan gick vi på skogskåtan.
Vilken dag va???!!
Kommentarer
Trackback
