Glad och trött
Om änglar finns så tror jag att en bestämt sig för att rycka in och räta upp mitt kaotiska liv för idag åkte Macke och jag med vår lilla häst till ATG för att få domen, måste han avlivas eller kan han fungera.
Indy var svårlastad så vi anlände i Umeå bara 20 min för tidigt...jag nervös som attan.
När veterinären undersökte honom så hade jag en klump i både magen och halsen men vet ni!! Han sprang runt o-halt...veterinären tyckte att han rörde sig helt annorlunda nu så han blev friskförklarad och får nu sättas i träning så smått till att börja med. Benet kommer kanske inte vara lika fräscht som det andra men prognosen är nu god för Indy men jag blev rekommenderad att ge fodertillskott som är bra för brosk och skelett så det ska jag göra.
När jag gick ut till Macke som gått ut till Timmy i bilden kunde jag knappt prata så han såg ju mig komma mot bilen med tårar i ögonen och visste ju inte vad han skulle tro...när jag lyckats kväka fram att lilla Indy verkar må bra stod vi och kramades med tårar i ögonen av lycka...Vi hämtade vår lilla häst i klinikstallet efter att vi mockat transporten ren för att göra hans hemresa trevlig och kliade på honom innan vi började försöka lasta honom men DÄR gick vi på en nit för nu var Indy trött på att åka transport. I säkert 1,5 timme bråkade vi innan vi lyckades lura in honom...då var han billig där tvärt.
Några andra höll på att lasta en lika trilskande häst och vi gav varann uppgivna blickar i tyst samförstånd....förbaskade hästar...man kan inte leva med eller utan dem haha. Macke och jag testade att bråka, locka, muta (inte ens en banan rullad i havre funkade hehe) men Indy vägrade...men som sagt vi lyckades lura in honom till slut och kunde åka hem. Sedan vi kom hem har det öst frågor om hur det gått, Indy är mångas favorit och det har känts underbart att berätta att han blir kvar. Jag kommer såklart att oroa mig att han får tillbaka spök i det där benet men vi får ta en dag i taget och se hur det går, det ser då ljust ut just nu.
Men en sak jag faktiskt måste kolla med veterinären det är om han är en spatthäst eller inte, har läst att inflammation i glidleden alltid är spatt...Så skulle Indy röntgas nu så skulle antagligen inte röntgen vara så fin men en spatthäst kan med behandling fungera om man har tur...just nu verkar Indy må bra men han kan med åren få ont igen men det får man ta då...men jag känner att jag vill veta mer..... Men just nu får vi vara glada att han inte har ont och se hur han klarar att sättas igång....ska bli skoj!
Indy var svårlastad så vi anlände i Umeå bara 20 min för tidigt...jag nervös som attan.
När veterinären undersökte honom så hade jag en klump i både magen och halsen men vet ni!! Han sprang runt o-halt...veterinären tyckte att han rörde sig helt annorlunda nu så han blev friskförklarad och får nu sättas i träning så smått till att börja med. Benet kommer kanske inte vara lika fräscht som det andra men prognosen är nu god för Indy men jag blev rekommenderad att ge fodertillskott som är bra för brosk och skelett så det ska jag göra.
När jag gick ut till Macke som gått ut till Timmy i bilden kunde jag knappt prata så han såg ju mig komma mot bilen med tårar i ögonen och visste ju inte vad han skulle tro...när jag lyckats kväka fram att lilla Indy verkar må bra stod vi och kramades med tårar i ögonen av lycka...Vi hämtade vår lilla häst i klinikstallet efter att vi mockat transporten ren för att göra hans hemresa trevlig och kliade på honom innan vi började försöka lasta honom men DÄR gick vi på en nit för nu var Indy trött på att åka transport. I säkert 1,5 timme bråkade vi innan vi lyckades lura in honom...då var han billig där tvärt.
Några andra höll på att lasta en lika trilskande häst och vi gav varann uppgivna blickar i tyst samförstånd....förbaskade hästar...man kan inte leva med eller utan dem haha. Macke och jag testade att bråka, locka, muta (inte ens en banan rullad i havre funkade hehe) men Indy vägrade...men som sagt vi lyckades lura in honom till slut och kunde åka hem. Sedan vi kom hem har det öst frågor om hur det gått, Indy är mångas favorit och det har känts underbart att berätta att han blir kvar. Jag kommer såklart att oroa mig att han får tillbaka spök i det där benet men vi får ta en dag i taget och se hur det går, det ser då ljust ut just nu.
Men en sak jag faktiskt måste kolla med veterinären det är om han är en spatthäst eller inte, har läst att inflammation i glidleden alltid är spatt...Så skulle Indy röntgas nu så skulle antagligen inte röntgen vara så fin men en spatthäst kan med behandling fungera om man har tur...just nu verkar Indy må bra men han kan med åren få ont igen men det får man ta då...men jag känner att jag vill veta mer..... Men just nu får vi vara glada att han inte har ont och se hur han klarar att sättas igång....ska bli skoj!
Kommentarer
Postat av: Gunvi
Så glad jag blev för din o Magnus skull.Har väntat länge på att få höra hur det skulle gå med Indy och i dag kom så det glädjande beskedet.Hoppas det håller i sig nu, så du får glädjas över din fina häst. Ha det gott.
Trackback
