Erika rider Indy och diskussioner kring hans sura miner i trav, Macke gör sig illa
Hmmm vad har hänt sist jag skrev?
Jo förra helgen var Erika med till stallet Lördag och Söndag..på lördagen red vi Indy i ridhuset och det var ganska intressant att se hans reaktion när en annan person satt upp. Det är ju bara jag som ridit honom och han är ganska mattig så ni skulle sett hans min när Erika satt upp på honom. Huvudet på honom åkte i vädret och vitögonen blänkte oroligt medan han sneglade på Erika som satt på hans rygg...han såg ut att kunna explodera när som helst men vi klappade på honom och lugnade honom och han slappnade av och insåg att Erika inte tänkte sätta tänderna i hans nacke. När hon började rida så var han motvillig när de skulle bort från mig, Erika sade att han hela tiden ville gå mot mitt håll och skulle hon vända honom mot mig behövde hon vara titta åt mitt håll för att han skulle svänga...åt andra håll var han mer motvillig. Så fort han fick gå som han ville kom han traskande till mig haha han är för söt men trots att matte var som en magnet så gjorde han det han skulle och skötte sig bra. Erika tyckte jag gjort ett bra jobb med honom och att jag kan känna mig stolt och DET var så roligt att höra! Jag red honom också och visade upp hans trav för den funderar jag mycket över...När man travar Indy så blir han väldigt irriterad..i skritt är han mycket positiv med öronen framåt men när man tar trav så åker öronen bak och han kastar mycket med huvudet...jag kan också höra att han slår ihop hovarna och har sig. Han är nöjdare när man sitter i sadeln än när man rider lätt, jag funderade först om det var den bomlösa sadeln som inte var bra men när jag tänker på hur han slår ihop hovarna och har sig så tror jag mer att det blir jobbigt för honom att balansera sig själv och en ryttare i trav. LÄSER DU DETTA SANDRA BENGTSSON VILL JAG GÄRNA VETA VAD DU TROR. Han ska ändå få en bomsadel men alla jag testat har legat dåligt så vi får se vad vi hittar....kommer nu att jobba honom mycket i skritt när jag rider med korta travpass så att han ska tycka det är roligt medan vi väntar på att han ska orka mer...musklerna har ju börjat poppa fram nu.
Söndagen lade vi ut bommar och ett litet hinder....Indy tyckte att skritta och trava över bommar sög och tjurade lite, att hoppa det lilla hindret var roligare...men bara en kort stund sedan var inte det heller kul. Vi plockade då bort allt och longerade honom utan bommar och lät honom galoppera och det gjorde han ganska villigt..sedan fick det vara bra. Det var roligt att umgås med Erika, hon är en helt underbar kompis...den bästa man kan ha!
Macke stackarn var i Hedlunda hos sina föräldrar och hade sådan otur att han lyckades göra illa ryggen, disken mellan ryggkotorna i ländryggen blev ihoptryckt så Macke är 0,5 cm kortare nu än tidigare. Det blev läkare, röntgen och medicin så han får ta det lilla lugna...var inte kul att se honom ha så ont!!
Vilket förtroende jag fick här, blir helt glad och lite nervös :-) Jag har ju verkligen inte alla svar men jag kan ju försöka med några tips som jag använt på de unghästar jag ridit och hoppat in. Om man kan utesluta att det är sadeln som är problemet så tror jag att det helt enkelt sitter i att det faktiskt är väldigt jobbigt och ovant för en ung häst att balansera sig själv och en ryttare. Som ryttare gäller det ju verkligen att försöka göra sig osynlig och vara så följsam som möjligt vilket jag är säker på att du redan är :-) Det man måste finna nu hos honom är framåtbjudningen, glädjen och nyfikenheten så han glömmer att det är svårt och jobbigt. Det bästa vore om man kunde stärka honom genom att rida i skog och mark där han naturligt måste gå på ojämnt underlag. Då kommer han att lära sig att balansera både sig själv och dig. Utomhus har de ju dessutom oftast en helt annan framåtbjudning och då är det lättare att lägga in sina korta travpass där. Jag har gjort så med Carabus galoppträning. Han orkar inte samla sig i galoppen i ett ridhus utan jag tränar det mycket utomhus vilket fungerar för oss :-) Har de förstått hjälperna för trav, sakta av, halt osv så har man allt att vinna på att applicera detta i skogsmiljön tycker jag. Enda nackdelen är ju att man behöver en vänlig häst som sällskap till en början eftersom världen utanför kan vara en läskig plats.
Att ha en draghjälp kan även det vara ett ”tillfälligt hjälpmedel”(typ lite samma tanke som ridskolehästarna som springer näsa i svans osv). Att ha en häst som de tycker om som travar en bit framför kan ibland ge lite extra motor. Men sitter det i att han inte orkar, att han tycker det är jobbigt så måste man börja där.
Viktigt tycker jag också är att man inte sparar traven till det sista som görs under träningspasset. De har ju oftast mer energi i början. Då tycker jag det är bra att utnyttja det. Det försöker jag göra med Carabus. Självklart ska han vara varm och jag har full kontroll innan vi börjar med små hinder som det är i hans fall. Men framåtbjudningen ska vara på topp då man gör något nytt tycker jag. Det nya i Indys fall, traven, ska ju vara jättekul. Prova att lägga traven i början av passet. När han är duktig beröm mycket och sluta när det går som bäst. Med unghästarna har man ju tyvärr ingen reservtank med energi. Sen när du travat kan man fortsätta lite med skrittövningarna o sådant som redan är enkelt och sitter där.
Att alltid göra övningen på samma ställe från början är också bra. Tex att alltid börja trava vid A. Då vet dom det och de är som beredda. Hoppas något kan vara till hjälp. Det finns säkert andra knep men dessa är dem jag har använt mig utav på mina tidigare och min nuvarande unghäst :-) Jag är ju inget proffs så det finns säkert dem som inte håller med om att allt ovanstående fungerar. De är ju alla individer så man får leta sig fram till vad som fungerar på just Indy. Ofta är det ju så enkelt att med styrka kommer även framåtbjudning men man måste ju få dit styrkan oxå. Det tar sin lilla tid. Lycka till, vi får höras om hur det utvecklar sig, så kul o läsa din blogg!!!
svar från: https://www.blogger.com/comment.g?blogID=7414712878277134348&postID=2366677758585702794
Det är ju ännu bättre om man kan rida ut dem ensam så! Helt kanon ju :-) Han e bra fin lilla Indy :-) Allt blir ju så mycket lättare då man slipper lita på att ha med sig någon jämt. Jag rider ju ut Carabus själv oxå, mot konstens alla regler. Det är ju så nyttigt att dom får lära sig att saker och ting inte är farliga och att dom är modiga nog att möta dem.
Ja det är verkligen tur att du har tålamod. Ni har ju inte haft det lätt med skador o sådant:( Men jag hoppas och tror att det har vänt för er nu. Nu kommer det bara att bli bättre och bättre. Ska bli skoj o se honom då jag kommer hem någon gång!
Att dom är efter är ju inget att göra åt. Man får ta det i sin egen takt, man kan ju inte rå för skador och växtperioder etc. Vi får leva med att vi har två eftersläntrare. Samtidigt har vi vetskapen om att de kommer att bli precis lika bra som de övriga i famtiden, kanske bara ett eller två år senare!
Ha det toppen!
