flyinglady

Igår tog jag ut mig på tok för mycket...fick rejäl feber i natt och sov typ ingenting så jag är hemma från jobbet vilket jag verkligen inte har tid med.

Igår tog Macke och jag vår söndagspromenad med Timmy och Indy och jag är stolt som en tupp för Indy fick möta folk med stavar, en man som cyklade förbi med en hund, massor av hundar och bilar, han fick se och höra skotrar på håll och han blåste kanske upp sig någongång men inget mer. Däremot har jag upptäckt att han gör som min förra häst, när han ska bajsa så är det pallstopp...Valdi kunde man köra veller rida i full fart  och så kom hon på att hon behövde bajsa och pallnitade...och Indy gör likadant. Han frös fast på ett ställe och jag försökte efter konstens alla regler få honom att gå för jag såg ju att han inte var rädd eftersom han dessutom stirrade på mig och inte framför oss..och då lyfte han plötsligt på svansen och bajsade och sedan trippade han framåt....hehe. SLUTA TJATA OM ATT JAG SKA GÅ MATTE, JAG SKA PÅ TOA! Sedan i övrigt skötte han sig bra...i höstas när vi promenerade var han sur och bråkig men det var nog för att han hade ont för nu är det öronen framåt och han är hellt överlycklig...han är så ivrig på allt så skulle jag sitta på honom skulle det bära av i tvåhundra...däremot när jag vände huvudet för att prata med Macke som gick bakom oss med Timmy så mulande Indy till och fåntrippade några steg och min man konstaterade till och med före mig att min häst gjorde det så fort jag pratade med honom...det verkade som han blev svartsjuk. Men inget vi mötte skrämde Indy och det måste jag säga är bra gjort för det kryllade av folk men han hade öronen framåt och tyckte det var jätteroligt.

Jag var helt slut på när vi kom tillbaka och idag får jag sota för det för i natt blev det som sagt feber, har mindre feber nu men känner mig som jag blivit manglad. Ska nu äta och vila igen.


Min Lilla Valdi och jag på hubertusjakt...gud vad jag saknar den lilla fummelhästen och hennes idéer.


Valdi stannade pang när hon skulle bajsa och det spelade ingen roll vad man gjorde det kunde vara stopp från galopp

Tyckte hon att det kliande mellan benen och hon såg en buske ställde hon sig över den och gungade över den och lät den klia henne  fast jag satt på hennes rygg...det kan jag säga kändes fånigt.

När hon blev rädd blev hon totalt blockerad, en sprayflaska eller en rakmaskin kunde få hennes hjärna att total-låsa sig och hon rev halva stallet

Hon kunde stå och slicka på mig tills jag var blöt

Hon kom alltid när jag ropade

När en örn skrämde henne så jag flög av och svimmade och fick hjärnskakning så stannade hon hos mig och sedan tog hon mig hem, hon blev aldrig rädd för något när vi red ut så jag var helt oförberedd...Hon gick förbi plogbilar och allt, hon vägrade aldrig

Hon trängde folk, jag blev aldrig trängd av henne som de andra i stallet. Tror det var för att hon litade på mig men vi alla i stallet hade det tufft med denna häst ett tag. Hon trängde inte för att mörda en utan hon fick panik..trängde upp folk och höll dem där...det var som att "jag håller dig där tills jag vet vad jag ska ta mig till"...I ett annat stall hade hon rent varit farlig men vi visste hur hon var och alla tre av oss jobbade med henne och hon lade det där mer eller mindre på hyllan...men att stalla henne i stan hade inte gått.

Hon var verkligen mattes tjej och hon lärde mig mycket om hur förstörd en felhanterad häst kunde bli, den häst jag fick hem hade massor med mentala och fysiska problem. Hade jag varit smart skulle jag skickat tillbaka henne men jag kunde inte utan kämpade på och när vi skalat bort flera av hennes lager så började en ganska go liten häst titta fram.
Gud vad jag kämpade med denna häst...att avliva henne då hon blev sjuk är nog det jobbigaste jag gjort. Gråter fortfarande när jag tittar på bilderna av henne...på hennes rygg var man 100% trygg. Minns när jag tittade på henne och gubben som hade henne skulle visa hur snäll hon var och klev på skackeln till vagnen och satte upp på henne (hon var oinriden) och hon fick panik och försökte skrubba av sig honom mot en stolpe.....nervöst hoppade han ned och frågade om jag fortfarande ville ha henne och jag tog henne. Hade hon varit galen skulle hon bockat men hennes hantering av situationen var ganska cool tycker jag och det gick fort att rida in Valdi, hon skötte sig fint....

Hade jag inte haft henne hade jag inte gett mig på en unghäst, efter henne kändes det som att nu klarar jag allt. Och jämfört med henne är Indy inga problem att hantera....ridningen däremot är stor skillnad. Indy har mycket motor och är ivrig när man far ut och vill gärna durka iväg och jag har inte vågat släppa iväg honom ännu för jag är ganska säker på att han kommer att bocka och då åker jag i sadeln jag nu har....Valdi bockade aldrig så jag är usel på att hålla mig kvar när en häst bockar...det kan jag handen på hjärtat erkänna så nu ska vi ha en bra sadel Indy och jag och sedan ska han få en underbar vår med massor av aktiviteter ute...och han ska få springa så han tröttnar :-) Jag avgudar Indy, han är så härlig. Igår stod han och Lillan och nosade på varann men direkt han såg mig kliva ut ur bilen dansade han elegant genom hagen och ställde sig vid grinden....MATTE! All tid jag spenderat på marken med honom verkar gett resultat.

Nä nu ska jag sluta svamla en massa och gå och vila... hatar att vara förkyld!!