Förkyld igen
Jaha då har man åter rillat dit på en skitförkylning, ligger helt däckad...orkar bara vara uppe korta stunder.
Jag är alldeles för otålig för sådant här...grrrr. Antagligen blev jag sjuk för att jag nu bara äter järn kring "röda veckan" och inte varje dag som jag gjode i början av behandlingen och jag har känt att värdena åter dykt så nu är det järn varje dag igen....uppenbarligen gör inte min kropp blod så bra själv och då ryker immunförsvaret. Blir det inte bättre ska jag utredas i Umeå men läkaren tyckte vi skulle vänta till i vår och se om saker och ting stabiliserar sig, midvintern va en dålig tid för återhämtning sade han...då märker man väldigt lite.
Nåja nu knaprar jag järn varje dag, blir en riktig järnlady :-)
Macke är nere hos hästarna och tar hand om dem, skönt för idag vette rackarn om jag klarat att mocka haha hade väl svimmat rakt ned i dyngkärret.
Enligt vädret är detta sista svinkalla dagen, sedan ska vi få mildare väder! HOPPAS! Jag vill ha vår nu....sol och vår!
Hästarna mår i alla fall bra, de har båda gjort framsteg i allt markarbete jag jobbat med...Indy är ju lite som en överaskning..vissa dagar är han en liten skit och andra helt fantastisk och lyder minsta vink. Nyfiken han gör alltid sitt bästa och blir så glad då han får höra hur duktig han är...han vill så gärna vara till lags. Det är roligt att träna två så olika individer. Märker stor skillnad då jag rider Nyfiken, förra helgen gick han själv ned i en trevlig form på lång tygel...så låg att jag ibland fick höja honom lite och DET är otroligt för han brukar ha skallen i vädret och öronen framåt. Indy han lär sig saker fort och vid longering kan jag med röst och kroppsspråk be honom sänka sig eller ställa sig...men dagar han inte är på humör börjar han gärna bocka runt eller stegra med mulen snorkigt ihopsnörpt....de dagarna är det bättre att rida ut än markjobba för då blir det krig....och vi båda blir sura. Indy lever för att springa och blir det för segt så protesterar han gärna.
Macke och Timmy mår bra, de är mina pärlor! Macke är så duktig med sitt företag, har skrivit det förr men jag är imponerad över hur allt rullar på! Har börjat lägga upp en del egna planer men min väg blir lång att gå...och kanske ouppnåelig men om man siktar mot stjärnorna....
Nä nu måste jag vila...
Kram
Jag är alldeles för otålig för sådant här...grrrr. Antagligen blev jag sjuk för att jag nu bara äter järn kring "röda veckan" och inte varje dag som jag gjode i början av behandlingen och jag har känt att värdena åter dykt så nu är det järn varje dag igen....uppenbarligen gör inte min kropp blod så bra själv och då ryker immunförsvaret. Blir det inte bättre ska jag utredas i Umeå men läkaren tyckte vi skulle vänta till i vår och se om saker och ting stabiliserar sig, midvintern va en dålig tid för återhämtning sade han...då märker man väldigt lite.
Nåja nu knaprar jag järn varje dag, blir en riktig järnlady :-)
Macke är nere hos hästarna och tar hand om dem, skönt för idag vette rackarn om jag klarat att mocka haha hade väl svimmat rakt ned i dyngkärret.
Enligt vädret är detta sista svinkalla dagen, sedan ska vi få mildare väder! HOPPAS! Jag vill ha vår nu....sol och vår!
Hästarna mår i alla fall bra, de har båda gjort framsteg i allt markarbete jag jobbat med...Indy är ju lite som en överaskning..vissa dagar är han en liten skit och andra helt fantastisk och lyder minsta vink. Nyfiken han gör alltid sitt bästa och blir så glad då han får höra hur duktig han är...han vill så gärna vara till lags. Det är roligt att träna två så olika individer. Märker stor skillnad då jag rider Nyfiken, förra helgen gick han själv ned i en trevlig form på lång tygel...så låg att jag ibland fick höja honom lite och DET är otroligt för han brukar ha skallen i vädret och öronen framåt. Indy han lär sig saker fort och vid longering kan jag med röst och kroppsspråk be honom sänka sig eller ställa sig...men dagar han inte är på humör börjar han gärna bocka runt eller stegra med mulen snorkigt ihopsnörpt....de dagarna är det bättre att rida ut än markjobba för då blir det krig....och vi båda blir sura. Indy lever för att springa och blir det för segt så protesterar han gärna.
Macke och Timmy mår bra, de är mina pärlor! Macke är så duktig med sitt företag, har skrivit det förr men jag är imponerad över hur allt rullar på! Har börjat lägga upp en del egna planer men min väg blir lång att gå...och kanske ouppnåelig men om man siktar mot stjärnorna....
Nä nu måste jag vila...
Kram
Kommentarer
Trackback
