flyinglady

Det var en kväll för någon vecka sedan man fick se våra hästars sammanhållning. Macke och jag tog in dem för kvällen och de alla dök ned i spånet och rullade. Linus har inte varit någon rullhäst men eftesom Mackes söta gris till häst jämt rullar så har Linus SJÄLVKLART börjat med det han med....han är som en arabisk ubåt i spånet. Just denna kväll gick det galet och Linus rullade fast och fick panik. Indy förstod direkt att något var galet och började hysteriskt gnägga från sin box och fara runt och vilja bryta sig ur den. Indy stirrade på Macke och mig och gnäggade hjärtskärande medan vi högg tag i grimma och grimskaft och susade in till Linus som låg som ett skruvstäd mot väggen. Jag fick på honom grimman och började dra och Macke lade ett grimskaft runt Linus framben och bog och drog och vi fick lös honom. Kloka Linus låg stilla då han förstod han skulle få hjälp och kom fort loss. Indy lugnade sig inte förrän vi släppte ut honom ur boxen och han fick gå fram till Linus och lukta på honom. Först luktade han på honom noga och kollade han var ok och sedan bet han honom.
Är det inte så vi människor gör när vi varit oroliga? Först gullar vi och sedan kommer en utskällning :-)