flyinglady

Idag har det inte vara kul....min veterinär ringde ang Indys provsvar och de var inte så bra....hans levervärden var inte ok och tyder på att det är något med hans lever. Sara kunde inte säga vad som felas med Indy, hon hade pratat med olika veterinärer söderöver men ingen vet vad som orsakar hans besvär. Om ungefär en vecka ska nya prover tas för att hon vill se om värdena är likadana och då får man sätta in behandling och fundera på hur framtiden ska se ut. Någon prognos vågade hon i nuläget inte ge men hästar kan leva med mindre förändringar på levern men inte med större och man måste vara noga med kost osv. Försökte behärska mig men bröt ihop totalt vid kaffemaskinen på jobbet inför mina kollegor och började gråta och stod och grät i famnen på min kollega Doris. Hon och grabbarna var så himla gulliga och jag grät Macke i örat när vi pratade i telefonen och var mer eller mindre som en zombie då vi åkte till Malå idag efter jobbet.

Ovisshet är så hemskt, det känns som ödet hela tiden försöker rycka ifrån mig Indy och det är så jävla grymt och orättvist....ska han aldrig få leva och må bra??!!! HAN ÄR FÖR FAN BARA FEM ÅR!!!! Jag har inga föräldrar, kan jag då få behålla åtminstone denna varelse som jag älskar?! Har bara lust att skrika ut....har gråtit massor idag. Hoppas detta går vägen, jag älskar min häst så himla mycket...han ger mig så otroligt mycket och vi har gått igenom så mycket men hur många smällar ska vi få ta?

Nu på kvällen fick jag ta mig samman eftersom jag skulle vara berättarröst på en film men det var tungt.... i morgon ska jag ut och gå med hästarna och förhoppningsvis få en bättre dag.... Macke jobbar så han lär jag inte se mycket av under dagen.