flyinglady

Ja nog farao är man i ett ekorrhjul av otur...minst sagt.

I morse kom jag till stallet för att ta ut hästarna och vad ser jag?!! Jo Indy står med ett varande, rött och svullet öga. Blev till att skicka ut de andra och lämna honom inne vilket han INTE gillade men han hade så ont att han fogade sig men Linus, Nyfiken och Mikkel (stallkamraten) stod i sina hagar och stirrade bekymrat mot stallet och gillade inte att en av vännerna saknades ute.

Ringde veterinären eftersom ögoninflammationer som är sådär kraftiga inte är att leka med, har hästen sår i hornhinnan behöver det bara gå en dag så kan det vara för sent att återställa ögat till sitt forna skick. Ögoninflammationer är riktigt akuta. Tina kom farande och Indy behandlades och får nu tre olika mediciner...han ska ha varannan timme i morgon!!! Jag kommer dräpa mig.... men vad gör man då hästen har så himla ont och mår så dåligt. Som pricken över i:et berättar veterinär-Tina att Indys prov som vi skickade in för en vecka sedan måste tas om...blodprovet förstördes på vägen och alla celler i provet var trasiga och gav inte vettiga svar. Så på söndag ska hon ta nya prover samt titta till ögat igen.

Boxvila till dess och överpigga Indy är INTE glad över det men har så ont i ögat att det ändå går ganska bra.

Hur mycket ska jag och den där fina lilla hästen måsta stå ut med???? Känner mig så uppgiven....och dyrt som fan är det. Indy borde få klippkort av veterinärerna för vi håller hela västerbottens veterinärer flytande känns det som...köper de en ny bil är det garanterat min häst som sponsrat den :) Nä allvarligt det känns för jävligt och kostsamt är det....fy farao.

Jag skulle på kalas i Storuman i morgon och har som sett fram emot det och sedan gå ut på MB på kvällen och partaja loss rejält men ska Indy medicineras varannan timme är det ju kört. Måste ju dessutom kunna köra på söndag..... JÄVLA SKIT!!! Jämt får jag missa allt kul..... men lillkillen måste ju tas om hand om så han blir frisk.

Macke har börjat rida Nyfiken lite mer och de är så duktiga, tror Nyfiken skulle bära Macke till världens ände om han blev bedd om det. HAN AVGUDAR Macke. När Macke är i stallet har Nyfiken bara ögonen för husse och pratar husse med en annan häst vänder Nyfiken baken till och tjurar i ett hörn. De är så fina ihop. Macke är så snäll med Nyfiken och Nyfiken är så snäll med Macke....de hör samman de två :-) Roligt att rida ut tillsammans i alla fall, även om Indy ideligen tycker vi ska galoppera i tvåhundra och Nyfiken hakar ju gärna på en så bra idé.....så då får man påminna dem om att tokgalopp i mörka skogen INTE är ok :-D särskilt inte då en av hästarna ska vila.

Det var en kväll för någon vecka sedan man fick se våra hästars sammanhållning. Macke och jag tog in dem för kvällen och de alla dök ned i spånet och rullade. Linus har inte varit någon rullhäst men eftesom Mackes söta gris till häst jämt rullar så har Linus SJÄLVKLART börjat med det han med....han är som en arabisk ubåt i spånet. Just denna kväll gick det galet och Linus rullade fast och fick panik. Indy förstod direkt att något var galet och började hysteriskt gnägga från sin box och fara runt och vilja bryta sig ur den. Indy stirrade på Macke och mig och gnäggade hjärtskärande medan vi högg tag i grimma och grimskaft och susade in till Linus som låg som ett skruvstäd mot väggen. Jag fick på honom grimman och började dra och Macke lade ett grimskaft runt Linus framben och bog och drog och vi fick lös honom. Kloka Linus låg stilla då han förstod han skulle få hjälp och kom fort loss. Indy lugnade sig inte förrän vi släppte ut honom ur boxen och han fick gå fram till Linus och lukta på honom. Först luktade han på honom noga och kollade han var ok och sedan bet han honom.
Är det inte så vi människor gör när vi varit oroliga? Först gullar vi och sedan kommer en utskällning :-)

Nu har jag börjat skritta igång Indy och han är en väldigt lycklig kille, var lite nervös då jag första gången satt upp. Kändes lite som ett självmordsförsök att rida honom överpigg barbacka men i mörkret for vi ut och han trippade lyckligt på. Han hade såklart en och annan åsikt på farten och frågade ofta om vi inte skulle ta en galopp.....nej sade jag och på någon minut tyckte han åter att galopp vore en bra idé. Han har hela tiden varit glad och pigg men aldrig rent stökig och bråkig utan rakt igenom positiv. Han var tokhet innan han blev behandlad, trodde han var höstpigg men han försökte nog springa ifrån obehaget i kroppen. Har mer koll nu på vilka signaler jag ska leta efter.

Lyckseleveterinärerna har tagit prov på honom och jag har väntat in provsvaret, svaret ska gå till Indys veterinär i Vännäs och är levervärdena fortfarande dåliga blir det mycket som ska ändras i kost, träning osv men har de gått ned så beror det nog på att de var höga pga av hans sjukdom.... Väntan är tråkig och Indy har inte längre lust att ta det lugnt....Lite galopp matte?

Är ganska seg och spak idag, blev fest igår och Magda och jag hade rysligt skoj med MAcke och grabbhögen! Förhoppningsvis kan jag lägga in lite bilder snart hehe....var en helskojig kväll måste jag säga! Men svärmor och svärfar fick vara snälla och köra oss till stallet idag, varken Magda eller jag var i direkt kördugligt skick....jag hade förutom baksmällan en redig träningsvärk från gårdagen. Träningsvärken uppkom efter att jag rastat hästarna och de höll på plåga livet ur mig. Indy tänkte jag promenera med och han taktade, skuttade, bockade, kickade bakut, fnös, dansade och var mer i luften än på marken!!!! Helgalen häst kan jag lova! Var sjöblöt av svett och helt färdig då vi kom tillbaka till stallet :-D Men jag var glad....en galen Indy är en Indy som mår bra och just nu har han ingen feber men ska hålla koll under hans igångsättning. Känner att nu finns det då lite hopp...mådde han dåligt skulle han ju inte vara stormtokig. Sedan promenerade jag med Linus som även han var en liten galning men även om Linus är en pigg galning så är han barnlek att hantera mot för Indy hehe. Sade bara till och då fogade sig Linus snällt, vi longerade en liten stund också vilket han tyckte var jättekul! Sedan red MAgda och jag ut med Nyfiken och Mikkel och de var pigga tokar...Nyfiken drog en brall så jag höll på flyga av hahahaha. Sedan när jag på kvällen skulle ta in hästarna så ville Indy inte in, han tiggde och bad att för göra något så det blev EN TILL promenad....kunde inte motstå hans blick och smälte då han lyckligt taktade bredvid mig då vi traskade på i mörkret.
Sedan blev det fest och nattcluben och det var sååååå himla skoj, precis vad jag behövde efter allt elände och alla tårar som flödat. Men ack vilken träningsvärk jag har idag :-)

MAgda och jag var inte på topp då vi pömsigt mockade och påtade på i stallet....vi for sedan och longerade Mikkel och Indy och de var GALNA haha pigga och busiga. Indy var i luften flera gånger och såg så lycklig ut att jag bara skrattade då han fnysande gjorde rodeoskutt under longeringen....det kunde han få göra. Även Mikkel drog en bock men på hemvägen var de lugnare även om Indy hade mycket energi kvar....men han får inte ansträngas så hårt så jag vågade inte pressa honom så mycket som jag velat. Macke hämtade oss sedan i stallet och vi avslutade med lite korv och makaroner :-)

Stort tack till Macke, Magda och grabbhögen (ingen nämd ingen glömd) för en härlig helg....behövde verkligen detta.

Även tack till alla som mailat, skickat sms och peppar mig ang Indys sjukdom! Behöver det verkligen. Stor kram till er!!

Idag har det inte vara kul....min veterinär ringde ang Indys provsvar och de var inte så bra....hans levervärden var inte ok och tyder på att det är något med hans lever. Sara kunde inte säga vad som felas med Indy, hon hade pratat med olika veterinärer söderöver men ingen vet vad som orsakar hans besvär. Om ungefär en vecka ska nya prover tas för att hon vill se om värdena är likadana och då får man sätta in behandling och fundera på hur framtiden ska se ut. Någon prognos vågade hon i nuläget inte ge men hästar kan leva med mindre förändringar på levern men inte med större och man måste vara noga med kost osv. Försökte behärska mig men bröt ihop totalt vid kaffemaskinen på jobbet inför mina kollegor och började gråta och stod och grät i famnen på min kollega Doris. Hon och grabbarna var så himla gulliga och jag grät Macke i örat när vi pratade i telefonen och var mer eller mindre som en zombie då vi åkte till Malå idag efter jobbet.

Ovisshet är så hemskt, det känns som ödet hela tiden försöker rycka ifrån mig Indy och det är så jävla grymt och orättvist....ska han aldrig få leva och må bra??!!! HAN ÄR FÖR FAN BARA FEM ÅR!!!! Jag har inga föräldrar, kan jag då få behålla åtminstone denna varelse som jag älskar?! Har bara lust att skrika ut....har gråtit massor idag. Hoppas detta går vägen, jag älskar min häst så himla mycket...han ger mig så otroligt mycket och vi har gått igenom så mycket men hur många smällar ska vi få ta?

Nu på kvällen fick jag ta mig samman eftersom jag skulle vara berättarröst på en film men det var tungt.... i morgon ska jag ut och gå med hästarna och förhoppningsvis få en bättre dag.... Macke jobbar så han lär jag inte se mycket av under dagen.