flyinglady

Idag var Macke och jag och fikade på stan och hade riktigt roligt, vi busade en massa och det var skönt att förkylningen äntligen börjar vika så man ORKAR retas och ha kul :D Sedan for Macke på jobbet och jag for till travet.

Stallkatterna slappade på bron till omklädningen, de är så söta!




Linus och Nyfiken var ivriga till gräshagen så jag släppte in de där och satte mig i gräset och övade på att fota, har tyvärr inte Mackes begåvning men tragglar på med lillkameran. Erika bökade på i stallet under tiden jag var före henne så jag hade gjort bort slavgörat och kunde slappa en stund.

Två livsnjutare :)


Min älskade sago-öltunna! Öh sagohäst menar jag såklart :D


Somrigt


Sedan blev det tänkt vi skulle rida dressyr men det blev fiasko för oss alla, Erika och Nyfiken hade problem med att det blåste och Nyfiken hade nerverna på utsidan och behövde brännas ur (hon har ju varit bortrest). Linus var nervig i blåsten men otroligt strulig i mun och seg och motvillig i övrigt och verkligen totalt anti så när Erika avbröt och for och galopperade ur Nyfiken satte jag av och gick hem med Linus som drog fötterna efter sig.

Känner min lillhässt så väl och vet att han aldrig är "anti" utan anledning, han gillar det mesta så är han "off" tror jag absolut man ska lyssna, gissar att han har både tandlossning och växer så det kändes inte värt att bråka med honom utan bättre att avbryta då han signalerar att han inte mår riktigt bra....han får ta det lite lugnt, ska se till att få honom kollad i munnen också. Gav honom massage i stallet och det uppskattade han.

Vi letar sadel och har kanske en modell på g:-) han är inte lika framåtlutande nu som förr.





Även Erika letar sadel till Nyfikens älgmanke :D

Idag har jag påtat på i stallet och när Erika dök upp så tömkörde jag Linus i skogen medan hon red med på Nyfiken.

Linus såsar som tusan i skritten och jag vill få bort det, nu då jag tömkörde kunde jag driva på bakifrån OCH klura ut varför han såsar... Såg ganska fort att Linus slog av till sås-fart då han började titta sig omkring och filosofera på annat. Han är som tjuren ferdinand :D När han började filosofera på annat där i skogen så slog handbromsen in och det blev snigelfart eftersom lillhästen gick och dagdrömde och hade noll fokus på arbete. När jag smackade tog han trav istället för att länga på steget och skritta på men på slutet så begrep han att smackning betydde att tempot skulle ökas i gångarten han hade, ville jag han skulle trava så sade jag trav :) Han är riktigt klok när han vill min lille häst.

Förkylningen är kvar och jag har idag pratat med vårdcentralen, fick tid hos doktor i morgon.

Nu ska jag läsa nya hööks-katalogen och frossa i serier. Blir nog True Blood och Shameless (uk) jag ska se :-) och vila. Macke jobbar kväll så jag och Timmy är ensamma.

Har suttit och sett några avsnitt av serien Shameless (UK) och den är så stygg.

Ska nu i säng, har sjukt ont i halsen, hoppas jag kan få penicillin så jag får bort detta :( verkar ju bara gå rundgång i kroppen! Har nu i mer än två veckors tid vaarit rent ut sagt dyngförkyld, och nu ont i halsen...hur kan jag få ont i halsen då jag redan är jätteförkyld...suck!

Sov gott!

/glassmissbrukaren (och snart smällfeta) Nea

Idag har det varit varmt och kvavt men Macke och jag trotsade värmen och for ned på travet för att köra Nyfiken (vi har ju hand om honom i helgen då Erika är bortrest) och ha Linus på släp bakom vagnen. Alla var väldigt positiva till det hela UTOM Linus :-)

I stallet pockade han på min uppmärksamhet och var rysligt sur över att jag borstade och selade NYFIKEN istället för att pyssla med honom :D

Hallååå matteee!!



Han lyckades väl lite, ganska nöjd han ser ut :D










Hela tiden har han koll på läget, man har väl inte tänkt glömma honom kvar?



Macke och Nyfiken parkerar utanför medan jag tar på Linus ett grimskaft så vi kan följa med :) så eleganta de är


Fast vad Macke gör här vet jag inte :D vissnade av värmen kanske hehehehe




Linus var förvisso nöjd över att inte bli kvarglömd men ganska fort kom han på att röra sig i värme då man har några kilo för mycket kring magen är JOBBIGT och han blev sur som en ättika och sprang minsann inte fortare än nödvändigt :-) Nyfiken var pigg och glad och tyckte det var kul att umgås med Macke som är hans tidigare husse och var som en sol hela turen och ville bara springa medan Linus mest surade bakom vagnen haha.



Linus sprang med öronen surt bakåt-tippade och mulen snörpt ihop till en ogillande knopp, vid ett tillfälle sprang han ikapp vagnen och blängde på oss och slickade bak öronen och såg ut som han tänkte anfalla och hugga Macke i ryggen...han visste mycket väl vem som var den som körde vagnen haha..Nyfiken joggade bara så det gick inte fort men lille trinde ökenhästen var inte nöjd alls :) Han är så söt min lille häst.

Hästen framför vagnen var supernöjd


Men efteråt blev det bete, kanske Linus trodde vi tänkte snuva honom på betesstunden som brukar vara före träningen :)


Macke och jag fikade under tiden, givetvis var stallkatterna med





Har nu svinont i halsen, min förkylning har ju inte gett sig och nu verkar jag fått ont i halsen igen...i morgon blir det läkare och kolla om det går att få skiten att försvinna med penicillin för jag har nu varit kroniskt skitförkyld i tre veckor :/ BLÄ!

Kul att Erika är tillbaka i morgon :)

Åh det är tack och lov bättre nu, kräktes bara i morse och har under dagen mått bättre så det var nog inte magsjuka...kanske jag bara druckit lite eller något.

Åkte till Linus då jag mådde bättre och släppte han och nyfiken i gräshagen så de har betat medan jag legat och slöat i gräset och haft det skönt. Har druckit proviva hela dagen så med i gräset hade jag en tetra proviva, Linus var absolut tvungen att kolla in den...men gräset var godare ;) Har även duschat Linus och longerat honom torr så då jag åkte var han ganska nöjd.

När jag klev ur bilen på travet låg katterna och sov vid trappan:-)


Lite betesbilder














Sedan blev det middag ute med Cecilia, Nicke, Erik (tror han hette så),  Nathanael och Macke...vi åt i gräset inne på stan och tittade på alla fina raggarbilar som körde cruising där och visade upp sig. Cecilia körde Eriks bil så en stund var vi med och gled i tåget, en fin bil fick man åka minsann...en svart...hm var det en dodge tro? :D Ja fin var den iaf.

Alltså, jag vill KLAGA!!!! man ska inte behöva vakna sex på morgonen och KRÄKAS och inte ens ha partajat dagen innan!!! Det är banne mig inte rätt, blev jag påverkad av alla raggares spritångor på stan igår månne???!! ;) När väckaren ringde så snurrade taket så jag vacklade ur sängen och raglade som en full sjöman in på toa och insåg att "näää nu blir det inge bra" och så var jag igång över toaletten....FYYYY FYYY FYYY I HATE IT!!! Insåg att jag inte skulle köra bil så bra så jag väckte försiktigt min pärla till man och frågade om han kunde köra mig till travet och han frågade förskräckt om jag har magsjuka.....hans fobi mot denna åkomma är lika stor som min så någon godmorgonkram blev det inte :-)

Nåja hästarna kom ut och jag i säng och nu några timmar senare har jag fått i mig hälsofil och proviva som Macke handlade innan han for på filmjobb. Är spak men har då fått behålla det jag fått i mig....puh

Hade dock en mysig kväll igår, Macke och jag körde runt stan (i golfen tyvärr då vi inte har en snygg muskelbil att ståta med) och beundrade alla fina bilar och tittade på folket...jag dagdrömde lite smått om en Mustang....jag älskar de bilarna, de är nätta och låter för himla härligt. Om jag en gång har en massa pengar över att stoppa på något "onödigt" så ska jag ha en mustang.

Hade verkligen velat se utställningen på gammplatsen idag :( men vågar ju inte gå där och riskera att kräkas på någon människa i folkhavet, men skit så besviken jag är.

Att få ha en vän man kan lita på, prata med allt om och ha roligt med är helt underbart. Är så tacksam över att ha en sådan vän och jag älskar henne så, önskar verkligen alla människor en sådan kompis <3

Människan man kanske inte är släkt med men man ändå är så nära!

Slocknade på soffan nu en stund medan en snäll Macke lagade mat. En dag utomhus tar visst knäcken på min förkylningskropp, ändå blev det inget tung-göra direkt.


Macke har filmat Red Hot Race nere på travbanan (biltävling med hemmabyggen som höll till på banan) och jag pysslade med Linus, han var duktig och struntade i att det levde om på banan och var mest sur över att han inte fick vara  i gräshagen och påpekade väldeliga att klockan var GRÄSHAGEDAGS och han INTE var i gräshagen....Nyfiken var också ganska missnöjd men med biltävling på banan kändes det inte aktuellt att riskera två lösa hästar som rammat trådarna i gräshagen och levde rullan på banan...såg allt tydligt för min inre blick hur jag i panik jagade två lösa vilda hästar inför publik och förare haha. Men ska gott göra dem med att de får vara där extra i morgon så är jag nog förlåten.

Linus är så rolig, när han blir tvärrädd något så hickar han till...äkta skrämselhicka. Igår landade en stor broms/brems på hans sida vilket bromsjägaren Erika såg. Hon klappade till bromsen och Linus som gick och halvsov bredvid mig hickade till och flög en meter åt sidan då Erika klappade till honom i bromsjakten :D Han är så söt. Samma sak då vi rundade hörnet på stallet en dag och han blev skrämd "HICK" sade det och så snörde han sig åt sidan....så söt.

Nä nu blir det duschen, ikväll ska Macke och jag titta lite på stan. Blir kul!

Undrar om jag halvt blivit eremit, känner mig inte så social för tillfället men efter en dusch masade jag mig över till Anders där han och Macke verkligen var på g....






Torbjörn är härdad då herrarna härjade och var som vanligt som en post-it på en, han är lite svår att bli av med den gode Torbjörn då han ställt in sitt mys-sikte på en :)


Nåja sedan skulle herrarna vidare på en fest (Torbjörn fick såklart stanna hemma) och jag hittade det här kortet i kameran nu då jag lämnat dem på stan men fick med mig kameran hem så vad det var för fest vette tusan :)


Nåja men de verkar ju ha kul, innan jag for hem lämnade jag dem på stan men kände att allt folk och röran där inte var min grej ikväll....är rätt trött av kronisk förkylnning eller så kanske jag börjar bli smått eremit? Eller så ville jag bara hem till min lille hund, vet hur orolig han blir då det är mycket folk i farten...ganska stressad och orolig så han blev glad då jag kom hem. Mattes hostande och snorande är ganska betryggande, då hör man ju då att nån är hemma och skyddar en mot otäcka krokodiler som lurar runt hörnet :D

Idag har jag hunnit vara och köra lite spår och uppletande med Timmy, han jobbade riktigt bra. Han susade fram och spårade rätt på det han skulle spåra rätt på i flygande fläng.

Han var nöjd med sig själv då vi kom hem





Sedan for Macke och jag på stan och käkade, vi fotade varann i bilen..

Jag satt och pratade då Macke fotade och demonstrerade att kameran INTE tog suddiga bilder vilket jag påstod
Man blir så bra på kort då man pratar medan man blir fotad (not!!)



Macke :-)




Macke lyckades knäcka solbrillorna då han satte sig i bilen (hehe), han hade dem på huvudet och då föll de in bakom ryggen på honom precis då han satte sig och lutade sig bak....KNAK och så var de historia så han köpte nya....dokumenterade såklart! Nu blev det pilotas med spegelglas :)



Sedan var han tvärt och gjorde ett filmjobb på stan och jag fick hungrig vänta i bilen, roade mig med att dels titta på fyra raggare som skulle vika ihop en picnicfilt de suttit på i gräset och det var visst ett helt projekt för dem att vika ihop den där rackarns filten hahaha. Jag hade underhållning på hög nivå där jag satt i bilen men efter en stund fick det ihop filten och får och då gjorde jag som alla andra....fotade mig själv.

Men jag VÄGRAR pluta med munnen eller fota min mage!! Alla verkar göra det nuförtiden och jag gör det INTE!



Nåja sedan blev det äntligen mat och därefter en ridtur på Linus med Erika och Nyfiken som sällskap. Hästarna var pigga och det blev nästan bara trav och galopp....Linus var dock rysligt trött på hemvägen så jag satt av och gick sista biten för att vara snäll med min lille häst...han hade gjort ett riktigt bra jobb som det var så det fanns ingen anledning att pressa honom :)

Jo Erika och jag mötte en vattenfågel av något slag då vi red, den satt mitt på vägen så Erika bar bort den från vägen så den inte skulle bli påkörd. Hoppas fågelmamma hittade den lille :( är så hemskt att se ensamma fågelungar sådär.

När vi kom hem möttes vi av en grå katt som verkar kärat ned sig i Timmy, den ville följa med oss in i lägenheten....hur söt som helst. Har en aning om att det kan vara grannens så jag har skickat en förfrågan till honom bara för att kolla så någon här äger den, är orolig den är herrelös annars eftersom den varit här hela dagen och väldigt gärna vill in till oss....Timmy gillar katten så jag skulle gladeligen adoptera den haha :D

Har sovit som ett arsle inatt vaknade av att Timmy kliade knottbett, att jag sparkat av mig täcket och frös, att jag var pinknödig osv...om och om igen (de två första i alla fall)...urk är helt slut på. Förkylningen sitter i också...är fortfarande rejält snörvlig och låter som jag har något uppkört i näsan då jag pratar....suck. Snart två veckors snorande.

Har inte riktigt bestämt vad det står på schemat idag, funderade på en glassbägare på stan och mycket mer har jag inte planerat in. Får se vad som händer, ska då släppa hästarna i beteshagen och låta dem äta gräs och sedan blir det nog en liten ridtur. Det är så konstigt med bara en häst.....allt går så fort att göra men nu då Macke är helt osynlig pga av träning (kan ju inte följa) och motorveckanjobb är det aptråkigt...hade verkligen gärna haft två hästar för då jag är klar med Linus har jag INGET att göra och det suger!!!!! Nu då jag är så himla deppig känner jag att det blir värre då jag är ensam....då är det som jag bara går ner mig ännu mer. Är jag i stallet eller ute på aktiviteter med Macke glömmer jag bort allt skit och det känns bättre för en sund.
Linus är väldigt välryktad och ompysslad....hoppas han inte ledsnar hehe :D bortskämd? O JA!

Hm det är förvisso juli men idag på travet frös jag som tusan så det var en stund det blåste så mycket att mössan åkte på :D kändes urfånigt men förkylningsöronen gillade inte blåsten. Är så less förkylningen men den ger sig inte så det är bara att klä sig och försöka att ta det lilla lugna. Idag blev det longering av herr häst och han busade igång och började faktiskt "showa" på äkta arabvis och blåsa trumpetljud genom näsborrarna och vara väldigt på allerten....var som Linus blev tre meter hög helt plötsligt. Även Nyfiken påverkades och busade loss med Erika som longerade honom bredvid.

Tog lite kort då hästarna betade:)






En av stallkatterna är min stalker och förfäljer mig överallt :-)


Hittade ett annat skumt djur i gräset :D haha


Linus är inte helt kompis med flugluggen men nu då myggeb lugnat sig har flugorna invaderat


Sedan fick Linus massage vilket han uppskattade :)

Fy tusan!!!

Fick notan på Indys akutbesök och avlivning som en sommarpresent i brevlådan.
12 500 kr gick det på och jag får 325 kr av försäkringsbolaget. Får ju såklart livförsäkringen så det betalar ut Indys livsbelopp men tydligen ger de inget för avlivningen och självrisken för akutbesöket var såpass hög att det blev 325 kr de ersätter.

Inte nog med att det är skitjobbigt mentalt att ta bort sin häst så kostar det rejält också....fy :/ tror jag ska se över Linus försäkring och ev byta försäkringsbolag på honom för jag har Folksams bästa försäkring och alla tillägg man kan ha på både Indy och Linus men jag vet att en del försäkringsbolag utbetalar ersättning för avlivningskostnaden och det är ju skit det inte ingår då man har hästarna toppförsäkrade med alla tillägg man kan ha!!!!

Nä bu för Folksam!!!

Man är för himla lustig ibland :-) ikväll åkte Macke, Anders och jag över till Simon och hälsade på. Där var även Nisse, Evelina och Sebbe och vi började av en slump se roliga klipp på tv.

Vi hade hiskeligt kul åt allsköns folk som ramlade och klantade till det, man kan undra hur folk resonerar ibland då de ska hoppa från ett hustak och landa på en minimal studsmatta och det slutar med att de landar på rumpan på marken (i bästa fall) ylande av smärta med händerna om baken.... man ser i förväg att det inte kommer och GÅ och korkskallen på taket hoppar....ändå! Eller de som ska hoppa med en cykel upp på ett räcke och cykeln var åt något annat håll och de landar med räcket uppkört i skrevet....helt galet dumt, vem som helst ser hur det kommer gå och tokskallarna GÖR det!

Hursomhelst är detta förbaskat roligt, vi skrattade så vi (några av oss) banne mig höll på gå av. Att det är så roligt att se andra klanta till det! :D

All heder till dårarna som gör att vi andra får se tv och skratta och det härliga sällskapet ikväll :D

När jag umgås med våra fina vänner glömmer jag för en stund alla ledsamheter, likaså då jag är med Linus och njuter av hans mysiga sällskap släpper jag det mesta som tynger sinnet <3

Samma dag jag tog bort Indy fick han beta utan eksemtäcke eller annat och bara vara häst.





Linus och Nyfiken


Linus i Indys eksempyjamas som skydd mot kvällsknott



Linus och Nyfiken



Unghäst-Indy


Hehe Indy ville inte stå i vatten

Erika brukar säga att man får den häst man förtjänar.... När hon bockade fram på sitt temperamentsfulla varmblod som hon hade och jag tryggt tuffade fram på min stadiga nordis brukade jag säga att jag aldrig skulle vilja ha en sådan häst som Molli som brallade och blev förbannad om vartannat....jag fick Indy i min ägo senare och han hade ju humör så det räckte till.....jag behövde rida temperamentshäst och fick det och kom att älska det..... Erika har haft skitkul åt det där.

Nu visar det sig som att Nea åter igen får äta upp det hon kläckt ur sig. Har ju sagt att Linus är så lugn och snäll, han har sista veckorna varit på gränsen till sävlig och att jag velat ha mer fartoch humör  i honom....idag fick jag med råge äta upp det.

Linus började med att rymma ur gräshagen....när jag kom ut ur stallet och skulle titta till dem var Nyfiken ensam i gräshagen och ganska....UPPRÖRD över att han var själv där. Linus spankulerade runt på innerplan och betade nöjt lite här och där. Han är ju ingen som är som Nyfiken och Indy som blev helt galet vansinnig då han är lös utan Linus lufsar runt och är lätt att fånga. Han hade inte skurit sig tack och lov. Fick tag på honom och tog fast Nyfiken  och tog sedan in dem i stallet, när jag skyfflar in Nyfiken i hans box snor Linus min halvätna ostmacka och sätter i sig den.....sedan tigger han MER:...maken till häst som gillar ostmackor :S Nåja dagen slutar inte där med Linus rymning och smörgåsätning.

Erika kommer ned då hon slutat jobba och vi far ut och rider och Linus är verkligen pigg och het hela ridturen och på hemvägen på rakbanan så saktar vi av och ska skritta och släpper ut på lång tygel....då tar Linus bettet och jäklar trycker ned baken och tar fart och det bär av i tvåhundra och han vägrar stanna. Med öronen framåt matar han på i tvåhundra.....jag som gnällt på att Linus nästan är för snäll och lugn fick äta upp det, han rymde, åt min smörgås och stack med mig :D hahahaha

Erika och jag har varit himla effektiva och smort upp selar och träns nu då vädret varit småtråkigt, hästarna har gått och skyfflat i sig gröngräs. Nu då det inte blev någon utställning för Linus (sket sig på grund av en sabla rakmaskin) så får han mumsa gräs bäst han vill även om vi skurit ned lite på maten i och med att han blir så sabla rund om magen....maken till lättfödd häst finns inte.

Vi har iaf haft riktigt mysigt i stallet med vårt påtande och ena stallkatten norpade åt sig ett muffinspapper igår och åt upp det innan den nöjt slocknade i mitt knä...tur papper är tämligen ofarligt.

Förkylningen sitter i ännu och jag låter tät och jäklig men är åtminstone feberfri. Har tagit en del nya bilder jag ska lägga upp då jag hittar sladden till min telefon :)

Nä nu ska jag ta lite morgonfika!

Ser inte klok ut efter alla timmars gråt igår, ögonlocken är svullna....ser ut som jag åkt på stordäng och ögonen svider. Men gråten måste ju ut men vacker syn är man inte.

Ska snart packa mig ut, klpa fika och fara på travet och smörja upp lite utrustning och släppa Linus i gräshagen så han får beta :-)

Lär väl även bli en ridtur, tror jag ska rida lite dressyr idag och öva galoppfattningar. Försöker banta Linus och röra honom nu för i aug ska vi kanske på utställning. Det sitter i om jag fåt tag på någon som kan raka honom för min rakmaskin saknar skär.

Macke, Erika och jag har bokat en minisvit på hotellet i Överkalix och kommer åka med eller utan Linus, det är Linus uppfödare som arrangerar utställningen så det blir spännande att se. Hon kommer i så fall visa Linus om han nu blir med.

Har skrivit sällan nu men det har liksom inte blivit, har haft fullt upp och lusten att skriva har inte varit där riktigt. Tänkte nu försöka börja igen för det har hänt så mycket, har verkligen varit på botten nu ett tag.

Nu för tiden så skriver många öppet hur de känner om saker och ting så jag ska också göra det för att få ur mig en del. Har gråtit oändliga mängder på sistone men sedan var det som kroppen drog i handbromsen och jag inte  kunnat gråta mer, istället dog det som av inombords och blev en klump. Jag mår riktigt skit just nu och försöker ta mig ur det men det verkar ta tid.

Jag tillhör nog de som är svår att lära känna fullt ut, tror inte ens min släkt känner mig egentligen.....de enda som helt känner mig är nog Macke och Erika. Kanske är det för att jag känt att de är de enda som rakt igenom och helt fullt och fast förstått och accepterat den jag är med både bra och dåliga sidor. De flesta i min släkt har inte alls förstått sig på hästintresset och rent varit emot det, då har man ju känt att de inte accepterar en för den man är vilket gjort att man känt sig som ett svart får....Det är som om man deltagit i något hästevanemang och gärna skulle haft de där så har de aldrig velat komma men jag vet att hade det varit en pianouppvisning och skulle deltagit i så hade de kommit. Hästar är och kommer alltid vara en stor del av mig och den jag är.

Har i hela mitt liv haft anorexi men hästarna har hållit den i schack för äter jag inte så orkar jag inte ha häst...min familj borde tacka hästarna för att de räddat mitt liv istället för att ogilla att jag älskar dem. Älskar min familj men jag önskar de kunde förstå mig.


Min första häst var en Nordsvensk:


Valdi var ett åbäke till häst, liten och grov och en tjurskalle som hette duga. Där stod jag, en späd tjej med en häst som egentligen var totalt olämplig som första häst men men Valdi var där för att stanna. Man får det man behöver brukar min vän Erika säga och Valdi var som sagt ett sjuhelsikkes projekt, hon trängde upp folk, sprang igenom dörrar, gick rakt igenom saker och var rent åbäke till häst som jag ofta släpade i grimskaftet efter. Hon hade fobi för sprutor, klatchljud från långpiskor och sprayflaskor. Men succesivt genom envishet, kurser och bråk så blev hon bättre. Jag red in henne och det gick lysande, hon var snäll att rida och totalt orädd allt. Valdi lärde mig den hårda vägen att stå på mig mer. Från att ha varit supervek klev jag ett steg uppåt, blev modigare på flera sätt. Valdi blev helt tokig i mig och jag var "hennes lilla matte och matte var man snäll med" men jag synar att hon var snäll med mig för att jag var hennes ledare. Hon visste att hon var starkare än mig men gjorde som jag sade bara för hon gillade mig. Hovslagaren tacklades i väggen men höll jag på med hennes hovar kunde hon hålla upp dem i timmar....för matte var man ju snäll med... När Valdi blev sjuk och fick somna in insåg jag att Nordsvensk inte var min typ av hästras och bestämde mig för en arab, sedan barnsben hade jag alltid velat ha en arab och jag tittade på många annonser...

När jag såg Indys annons fastnade jag, vet faktiskt inte vad som så totalt knockade mig men han skulle jag ha..nykastrerad, nyfyllda tre och oinriden var han men efter att ha ägt Valdi var jag inte orolig....INGET kunde vara värre än vad Valdi var då hon kom så Indy blev min. Han kom med lastbil till Umeå ända från Skåne och jag och Erika körde dit och hämtade honom....en liiiten arab klev ut ur lastbilen med spetsade öron och vaken blick.
Han var så liten och späd att då han vägrade gå in i hästfinkan så lyfte jag och lastbilschaffisen upp baken på honom och bar in honom medan Erika drog fram.

Indys försäljningsbild




Hem kom vi och en liten arab lastades ur vid stallet Q.A Karizhma hette han och Erika och jag hade skämtat om en massa dumma namn hela vägen från Umeå men det slutade att han fick namnet Indy...det var Macke som döpte honom (efter en skoter visade det sig). Det visade sig att då man tagit av Indy grimman fick man inte på den igen och täcke var han inte van alls....han uppförde sig som han var ohanterad och stod mest med skallen i vädret och såg vettskrämd ut. Efter många om och men fick jag på honom grimma och täcke och kunde skicka ut honom i hagen. Insåg att uppfödaren nog inte varit så sanningsenlig om hans hantering men brydde mig inte....den lilla räkan till häst var min och jag var redan då helt tokig i honom.

Indy visade sig vara en tjurskalle och ha egna åsikter om det mesta, han ifrågasatte kroniskt de andra hästarnas ledarskap redan som liten och ju äldre han blev ju mer tuff blev han mot andra hästar. Han provade även mig massor med gånger och jag avgick inte alltid som segrare...Valdi gav mig en hel del gratis eftersom hon tyckte om mig men med Indy fick jag kämpa hårdare för att få igenom saker även om han var snäll.




Han älskade att jäklas, promenerade vi slet han flera gånger av mig mössan och snörde den i diket och såg förtjust på mig då jag fick kasa med ned i diket efter mössan....självklart var det ofta slask och elände så man blev blöt. Han jäklades och drog i kläderna och jag skickade bak honom så han fick gå två meter bakom mig för att markera att JAG BESTÄMMER SÅ DU FÅR GÅ DÄR BAK!!!!, då smög han sig fram och slet i tröjan och snörde sig sedan bakåt där han skulle vara och tittade på mig " vad gör du nu då moahahaha jag är ju här bak". Flera söndagar skulle Macke och jag gå en mysig promenad med Indy och Timmy vilket ofta urartade i storgräl mellan mig och Indy...han tyckte vi gick för sakta och tjaffsade hejdlöst då han inte fick gå förbi. Kunde skicka bak honom hundra gånger och han kom ändå igen...spelade ingen roll om jag hade med mig spö...han fortsatte ändå.


Var promenaderna fyllda av gräl så var inridningen motsatsen, här var något Indy faktiskt gillade. Han var superduktig och då jag väl satt på hans rygg var det som "jamen äntligen är du där du ska vara och inte ivägen på marken!" Han var supersnäll att rida och det gick riktigt bra med inridning även om han ibland hade lite temperamentsutbrott så gick allt över förväntan.

Min första ridtur på Indy med trogna Erika med.


Det visade sig ganska fort att Indy inte hade så bra hälsa, var han inte sjuk så rapplade han till det och skadade sig själv. Han hade ofta överskottsenergi av all tid i sjukhage och det kombinerat med hans dominanta natur samt hans åsikt om att han inte gillade att bli ledd gjorde att alla inte gillade att leda honom. Jag fick skit bakom min rygg för det....men vad väntar man sig av en unghäst i sjukhage? Det slutade med att jag knappt vågade lämna Indy till någon för antingen var han bråkig så folk klagade eller så skadade han sig....fick känslan att om jag åkte ifrån honom skulle han bara göra sig illa och så var jag inte hemma.


Han låste upp sjukhagen då han stod där och i sommarstallet i Umgransele låste han upp boxen.


Var med Indy till tränare och en sade att han kanske var kastrerad men han betedde sig som en hingst, han var hård i sättet och nafsig och en annan liten detalj var att han faktiskt fick "stånd" då han var i närheten av ston. Den tränaren sade att jag inte skulle behandla Indy som en valack utan träna honom som en hingst...han sade att jag skulle skita i om Indy gick bakom mig eller framför...han sade att det viktiga var att han gick lugnt och inte försökte dra omkull mig...han sade att med en hingst får man välja sina fighter. Så jag började skita i att fostra Indy som man lärt sig och gjorde som han sade och våra promenader blev trevligare. Indy fick gå lite framför mig och var nöjd, han skötte sig där också och lydde. En annan tränare sade att hon aldrig varit med om en så tuff och otålig häst, hon menade att han verkligen inte var en lätt häst då han var så rysligt otålig.

När vi flyttade till travbanan trivdes Indy och blommade ut. Han släppte lite av sin irriterade attityd och började slappna av och njuta av livet, insåg då hur mycket han otrivts i stan och även jag. Var lugnare stall och större hage och så fick han en hästkompis när Macke skaffade Nyfiken. Var Indy glad, var jag glad och vi hade det toppenkul nu visste jag ju hur jag skulle hantera honom. Valdi hade mest skrämt Macke men Indy hade letat sig in i hjärtat även på Macke som började gilla hästar och till och med skaffade Nyfiken.

Indy och Nyfiken galopperar i hagen


Indy skrämde livet ur mig med allt han råkade ut för, flera gånger såg det dystert ut...griffelbensfrakturer, leverproblem och allt möjligt elände men han läkte ihop och vi fortsatte kämpa på. Återigen stämde Erikas ord om att man får vad man behöver....jag behövde Valdi för utan att ha haft henne och det hon lärde mig hade jag aldrig gett mig på att köpa Indy och Indy i sig gav mig många matcher om vem som skulle bestämma, han hade åsikter om det mesta men var samtidigt otroligt godhjärtad. Han utmanade mig och gjorde det aldrig tråkigt och jag har insett att jag behöver bli utmanad.

Just hans intelligens var helt otrolig men framför allt behövde jag aldrig tvivla på hur mycket han i sin tur tyckte om mig. Han ville bara ha mig på sin rygg, han tyckte bäst om att bli ledd av mig, han slutade äta som han skulle då jag hoppade på kryckor och inte kunde vara med honom som han var van, det var med andra ord bara att umgås med honom med kryckor och allt, han kom alltid farande då jag ropade och hade alltid tid för lite gos och mys. Indy var verkligen i grunden en enmanshäst även om han blev bättre sista året och kunde visa Macke och Erika lite vänlighet också. Tror vi passade så bra ihop för att våra personligheter speglade varann....otålig, envis, hetsig, temperamentsfull men ändå gosig och varmhjärtad, samt att vi båda valde ut de vi ville ha i vår innersta cirkel...det är nog svårt att hitta en häst som så klockrent speglar en själv.

När sedan han även fick Linus i sin flock trivdes han och han var en bra ledare om än hård ibland.



Indys sviktande lever blev en av orsakerna till att han nu fick somna in och jag saknar honom så jag knappt kan bära smärtan. Bara att skriva om honom får mina tårar att spruta, säkert skulle många inte fatta....han var ju en häst...men han var för mig mer än så. Han var den jag fann tröst hos om jag bråkat med min familj, om jag och Macke var osams, om det hänt något jag var ledsen över.....Indy var alltid där och han förstod då jag var ledsen och brukade pressa mulen mot min kind. Han var klokaren än någon häst jag träffat, och han visade sina åsikter på ett otroligt sätt. Lät jag honom vara ute i regnet så stod han vid grinden då jag kom och då var han inte nådig, han visade rasande hur dåligt det var av mig att låta honom stå ute i REGN :-) hann ofta bara öppna bildörren så stirrade han på mig och VRÅLADE...."HÄMTA MIG OCH DET NUUU!"

Jag har gråtit hur mycket som helst och sedan slutade jag bara gråta, blev istället tom inombords och började tröstäta och må skit och mest känna mig tom och smått apatisk....insåg att jag lade locket på istället för att släppa ut allt så nu har jag skrivit och gråtit.

Är så glad jag har Macke, Erika och Linus.....
Macke och Erika för de faktiskt begriper sig på mig och Linus min snälle lille häst för att han finns i mitt liv.

Livet känns så konstigt och tomt utan Indy även om jag har Linus att pyssla med.
Jag saknar Indys temperament och ilska om han ville galoppera i tvåhundra och inte fick det, Linus är jag glad om han VILL galoppera i tvåhundra för han är lite Indys motsats och ganska sävlig. Var Indy otålig och ett packe dynamit så är Linus mildheten själv så det är en stor omställning eftersom jag brukar gilla hästar med temperament. Vet inte varför eftersom jag inte är så tuff själv alltid men jag tror jag behöver utmanas titt som tätt för att må bra och hålla mig allert.

När Indy somnade in var jag och Macke hos honom och strök på honom och följde honom till slutet och visade honom hur mycket vi älskade honom och vad han betydde. Vi grät och kände att det var det svårtaste vi gjort men samtidigt kändes det rätt att följt honom till slutet....han var unik.

Linus har varit lika deppad som jag över Indys död och han saknar honom lika mycket så nu får jag och Linus tillsammans försöka gå framåt ur den värsta smärtan. En häst så älskad av Macke och mig som Indy var kan bli en hel familjs medelpunkt, då den försvinner så ska allt byggas om.

Linus och jag


Totalt ointressant läsning för andra men jag behövde skriva ocha att minnas min och Indys historia fick mig att gråta ut lite till. Ingen kan förstå min sorg men Macke sade något klokt i stil med att jag sörjer mitt barn och Indy är ju den jag vårdat, skött, kört till veterinären och vakat över och nu finns han inte. Han var det närmaste en son jag kommer komma eftersom jag inte vill ha barn....nu finns han inte...och jag förstår inte att han är borta.

Hade jag vetat om hur vår tid ihop hade blivit, vad det kostat i smärta, veterinärresor och allt hade jag köpt honom ändå....hade inte velat gå miste om tiden vi trots allt haft även om åren blev få och han dog för ung.
Han var min vän...