Förändringens vindar
Antar det är dags att skriva något här, ser många besökt min sida och väntat på att något ska komma från mig....Hur sätter man ord på allt som hänt? Vad är ok att skriva? Det mesta är väl ändå bäst att hålla för sig själv och inte i vredesmod smutskasta någon annan?
Men antar ett par rader är på sin plats nu, om inte annat så vill jag döda eventuella rykten redan då de ligger i sin vagga, man vet ju hur folk kan prata i en liten stad.
Som de flesta vet så har jag och Macke separerat.
Vi hade väl glidit ifrån varann, vi var unga då vi träffades och det var väl mer ett kompisförhållande sista två åren....han höll på med sitt och jag mitt. Ingen av oss mådde bra i det iaf och då är det ju inte mycket göra än att bryta. Jag älskar Macke som människa och vän det kommer jag alltid göra...han varit en stor del av mitt liv och jag kommer alltid finnas för honom i den mån jag kan. I röran av separation och flytt så fann jag kärleken i en annan person vilket gjort att Macke nu inte vill ha någon kontakt med mig och det respekterar jag fullt ut, jag är inte dummare än att jag förstår det måste tagit hårt att jag så tätt inpå träffat en ny.
Ibland styr man inte över hjärtats väg och nu blev det som det blev, men jag vill få säga så alla vet det....inget fult har skett bakom Mackes rygg innan det tog slut, jag var inte otrogen eller något. Allt skedde då vi brytit och jag och den här personen började umgås mer men då gick det i en rasande fart för vi känner ju varann och den varma vänskap vi haft blev något mer. Vill inte låta folks fula tankar svärta ned något fint. Tiden jag hade med Macke var fin och finns alltid med mig i hjärtat och tiden jag har nu med min nya kärlek är fin men vi tar det lugnt och låter detta gro i sin egen takt <3
Tralala-landet
Förra veckan var för himla dryg, ju mer foten gått ned i svullnad ju mer jäkla ont har den gjort. Natten mot fredag sov jag inget utan grät och vred mig för att foten värkte så in i h-vete men nu äntligen har värsta smärtan börjat lätta vilket känns underbart. Har fått knapra citondon så jag har varit lagom dimmig i huvudet hela helgen och befunnit mig i landet tralalaaaa.
Väntar nu på att läkare ska ringa så vi får se vad de säger :-)
Mår dåligt över min lille Indy, han har på sistone varit så himla olycklig och nedstämd. Andra har ju hanterat honom nu och han är ju så mycket mattegris så han verkar tappat stinget totalt... dels har han nog rent av tråkigt men dels så verkar han bekymrad över varför jag inte är där som vanligt. Indy är väldigt smart och han minns att något obehagligt inträffade förra lördagen och efter det så har inte jag funnits hos honom som vanligt så han är kanske förvirrad. Igår blåste macke upp en stor boll till honom som han fick leka med och jag satte mig i hagen en stund hos honom och han var väldigt bekymrad innan han slappnade av och kom och myste med mig. Det känns som han tycker jag försummat honom och att han inte vet varför. Jag känner mig enormt stressad att bli bra, dels har jag mycket på jobbet och dels för hästarna...främst Indys skull. Linus har Macke promenerat med och Nyfiken har haft Erika som ridit honom men Indy har ju ingen kunnat roa...han vill ju inte bli riden av andra utan blir bara galen då :(
Men några dagar till och foten nog är hyffsat bra, har hänt mycket de två sista dagarna :)
Väntar nu på att läkare ska ringa så vi får se vad de säger :-)
Mår dåligt över min lille Indy, han har på sistone varit så himla olycklig och nedstämd. Andra har ju hanterat honom nu och han är ju så mycket mattegris så han verkar tappat stinget totalt... dels har han nog rent av tråkigt men dels så verkar han bekymrad över varför jag inte är där som vanligt. Indy är väldigt smart och han minns att något obehagligt inträffade förra lördagen och efter det så har inte jag funnits hos honom som vanligt så han är kanske förvirrad. Igår blåste macke upp en stor boll till honom som han fick leka med och jag satte mig i hagen en stund hos honom och han var väldigt bekymrad innan han slappnade av och kom och myste med mig. Det känns som han tycker jag försummat honom och att han inte vet varför. Jag känner mig enormt stressad att bli bra, dels har jag mycket på jobbet och dels för hästarna...främst Indys skull. Linus har Macke promenerat med och Nyfiken har haft Erika som ridit honom men Indy har ju ingen kunnat roa...han vill ju inte bli riden av andra utan blir bara galen då :(
Men några dagar till och foten nog är hyffsat bra, har hänt mycket de två sista dagarna :)
Det är något med hästar och fåglar
Mina hästar verkar ha otur med fåglar, min nordis råkade ut för en örn i umgransele och Indy nu en kråka.
I lördags var jag och Indy ute och skrittade i godan ro och en idiot till kråka flyger mot ansiktet på Indy och han som halvsov blev vettskrämd och skenade. Det är olikt Indy att skena men eftersom han stått pga av min förkylning var nerverna kanske lite sådär väl spända. Jag flög av och fetkvaddade och Indy sprang hem.....denna gång stannade han inte hos mig utan nu tyckte han tydligen att hemmet kändes som ett tryggare kort.
Jag kravlade mig upp och inser ganska direkt att foten är totalpaj och försöker ömsom halta och hoppa på ett ben ta mig till stallet. Ringer illgråtande till min man som var i Vilhelmina men var desperat efteratt höra hans röst för jag var så orolig för min häst och hade helvetiskt ont i fotjä*eln så med han i luren lyckas jag ta mig till stallet där jag möter Linda hammare som precis rullar in på stallbacken med bilen så hon fångar in Indy och hjälper mig till hagen med honom. När han väl är i hagen så avtar väl mitt adrenalin och jag kan knappt röra mig så hon hjälper mig till stallet där jag lyckas få av mig skon och inser att foten nog är i ganska akut behov av läkarvård. Linda susar iväg till sina hästar för att ge dem vatten innan hon kör mig på akuten men knappt hinner hon försvinna mot sin hage så kommer Micke Sjöberg inrullade på stallbacken för då har Macke ringt honom och bett honom åka ned till mig och eftersom Macke vet min inställning till sjukhus hade Micke fått direktiv att tvinga mig på sjukan om jag vägrade....men jag var inte i skick att vägra utan följde ganska snällt och tacksamt Micke. Micke den underbara människan följde med in där och satt hos mig vilket var skönt för jag skakade av smärta och var ganska panikslagen så det kändes underbart att ha honom där.
Mitt blodtryck var jättelågt så de satte in dropp och gav mig en morfinspruta jag blev dålig av och kände av i nästan tre dagar efteråt så jag blev kvar på sjukan någon timme efter foten fått sin omvårdnad och fick dricka något äckel och ligga i droppet tills det såg bättre ut. Tack och lov var inget brutet men foten är så stukad som den kan bli, den är blågrönlila här och där och fotleden är mer en stock än en fotled och foten är svullen uppepå och under och tårna har blåningar och en var ur led. Läkarna var osäkra på om det var en spricka dessutom, en tyckte sig se och den andre inte. Men jag är glad jag slapp gips....det var min stora skräck näst efter operation.
Just nu är jag ganska sur för det är torsdag och foten är typ inte bättre och det var i lördags det hände :(
Foten bakifrån, ser ut som en stock...vart är mina fotknölar?
Från sidan, svullen uppepå så jag inte kan röra tårna
I lördags var jag och Indy ute och skrittade i godan ro och en idiot till kråka flyger mot ansiktet på Indy och han som halvsov blev vettskrämd och skenade. Det är olikt Indy att skena men eftersom han stått pga av min förkylning var nerverna kanske lite sådär väl spända. Jag flög av och fetkvaddade och Indy sprang hem.....denna gång stannade han inte hos mig utan nu tyckte han tydligen att hemmet kändes som ett tryggare kort.
Jag kravlade mig upp och inser ganska direkt att foten är totalpaj och försöker ömsom halta och hoppa på ett ben ta mig till stallet. Ringer illgråtande till min man som var i Vilhelmina men var desperat efteratt höra hans röst för jag var så orolig för min häst och hade helvetiskt ont i fotjä*eln så med han i luren lyckas jag ta mig till stallet där jag möter Linda hammare som precis rullar in på stallbacken med bilen så hon fångar in Indy och hjälper mig till hagen med honom. När han väl är i hagen så avtar väl mitt adrenalin och jag kan knappt röra mig så hon hjälper mig till stallet där jag lyckas få av mig skon och inser att foten nog är i ganska akut behov av läkarvård. Linda susar iväg till sina hästar för att ge dem vatten innan hon kör mig på akuten men knappt hinner hon försvinna mot sin hage så kommer Micke Sjöberg inrullade på stallbacken för då har Macke ringt honom och bett honom åka ned till mig och eftersom Macke vet min inställning till sjukhus hade Micke fått direktiv att tvinga mig på sjukan om jag vägrade....men jag var inte i skick att vägra utan följde ganska snällt och tacksamt Micke. Micke den underbara människan följde med in där och satt hos mig vilket var skönt för jag skakade av smärta och var ganska panikslagen så det kändes underbart att ha honom där.
Mitt blodtryck var jättelågt så de satte in dropp och gav mig en morfinspruta jag blev dålig av och kände av i nästan tre dagar efteråt så jag blev kvar på sjukan någon timme efter foten fått sin omvårdnad och fick dricka något äckel och ligga i droppet tills det såg bättre ut. Tack och lov var inget brutet men foten är så stukad som den kan bli, den är blågrönlila här och där och fotleden är mer en stock än en fotled och foten är svullen uppepå och under och tårna har blåningar och en var ur led. Läkarna var osäkra på om det var en spricka dessutom, en tyckte sig se och den andre inte. Men jag är glad jag slapp gips....det var min stora skräck näst efter operation.
Just nu är jag ganska sur för det är torsdag och foten är typ inte bättre och det var i lördags det hände :(
Foten bakifrån, ser ut som en stock...vart är mina fotknölar?
Från sidan, svullen uppepå så jag inte kan röra tårna
Jag
Hanna och jag "på lyset" utanför hotellet
Jag på Helloween
Harriet och jag på Mackes tvillingbrors och Sophias bröllop
Jag för något år sedan
Julafton för något år sedan
