Varit på klinik = låång vila
Nu har vi kommit hem från kliniken.
De har röntgat och undersökt Indy noga och på röntgen såg allt fint ut, inga lösa benbitar men en rejäl inflammation....lymfangiten i sig verkar borta men han verkar fått en inflammation kring kotan som svit av den eftersom han troligtn lekt för mycket under tiden han haft lymfangiten.
Veterinären sade att det fanns två alternativ:
Alternativ 1:
Medicin morgon och kväll i munnen på honom...boxvila/sjukhage i en månad...går svullnaden ned får han börja promeneras om en vecka ca 10 min/dag....och om en månad om hältan är borta och svullnaden ser bra ut får han promeneras längre och sedan på 1,5 - 2 mån skrittas lätt. Ingen galopp eller ansträngande på läänge.
Ger det sig inte får han komma på återbesök och få en kortison och tuppkambehandling direkt i leden.
Alternativ 2 var att ge honom kortison och tuppkambehandling direkt men veterinären var tveksam till det då han är så ung och inte har samma brosk som en äldre häst....dessutom är det ju alltid en infektionsrisk när de går in i leden....det skulle bli kortare vila med alternativ 2 men större risker men också skulle troligen viloperioden bli kortare för honom.
Jag valde alternativ 1 eftersom jag inte vill skynda Indy frisk och vill inte spruta i en ung led om han kan slippa det, han får vila så länge det behövs....veterinären tyckte det var klokt, bättre att använde led-injektionen som sista utväg eftersom det är dumt att mixtra med en ung led om den kan läka med annan medicin. Hon skulle gjort så på sin unghäst sade hon.
Indy står nu på ridskolan igen så jag lättare kan medicinera honom, han verkade lugn nu när jag lämnade honom trots att han var ensam i stallet.
Macke är en underbar pärla, igår grät jag och allt kändes så hopplöst men då hade han lyckats ta ledigt för att följa till Vännäs....det var så skönt. Igår när jag lade mig i sängen tänkte jag att jag nog har den finaste man man kan ha, när det gäller så finns han verkligen där, jag hoppas verkligen jag lyckas finnas för honom när han vill det...försöker då verkligen det men i sommar har det blivit mer umgransele än som var tänkt eftersom jag varje kväll måstat linda Indys ben....
Macke är snäll och go med mig och djuren och hans hjärta är så stort, ibland är det svårt att med ord beskriva vad man känner men efter alla våra år ihop så sväller mitt hjärta extra mycket fortfarande när han håller om mig och kramar mig. Han tog för övrigt bilder på en ganska drogad Indy i Vännäs...vår lilla häst raglade fram på stallgången på kliniken efter att ha fått vad veterinären kallade "en snäll-spruta"...och Indy blev snäll hehe...sprutan verkade jättefort...från ett styck pillrig arab som var som en ligist i låneboxen till en full arab som slött raglade hit och dit och somnade snarkandes i röntgenrummet! Bilder kommer.
Hemvägen var läskig, Macke körde golfen bakom mitt ekipage eftersom jag startade tidigare än honom i morse...därav två bilar...han ser då en Volvo köra om honom och lägger sig bakom mig och hästtransporten RIKTIGT nära transporten. Jag uppmärksammar Volvon i backspegeln och blir orolig då han ligger så där nära hästtransporten...hinner bara tänka tanken att jag inte kommer kunna bromsa med honom så nära och så kliver två rådjur upp på vägen och bara står där och stirrar mot bilen. Min hjärna arbetade febrilt efter en lösning....skulle jag bromsa för rådjuren skulle jag ha volvon in i hästtransporten och då skulle Indy skadas och mycket möjligt jag och Timmy med eftersom oddsen att det skulle bli kaos och dikesrisk....så jag bestämmer att jag inte rör bromsen och dundrar på mot rådjuren med hjärtat i halsgropen....intalade mig att jag har en stadig volvo men att smälla in i två rådjur skulle nog märkas så jag bet ihop och koncentrerade mig på att hålla bilen rak...målet var att damma in i rådjuren och hålla ekipaget på vägen...hade ju både TImmy och Indy på mitt ansvar! Jag hängde mig på tutan och till slut kastade sig rådjuren av vägen...volvon körde då om och han låg nära när han körde om med...hade jag sträckt ut handen genom rutan så hade jag kunnat ta på bilen....och den vinglade och for så jag insåg då att det var ett fyllo....FÖRBANNADE idioter som kör bil på fyllan!!!!!
Stannade till på en p-ficka och Macke körde in bakom....och vi diskuterade upprört den där bilföraren....Macke utrbrast ilsket att hade han kört in i hästtransporten så hade han egenhändigt gett karl spö...kan säga att jag hjälpt till...mina djur är mina barn! Tack och lov tog vi oss hem genom åska-spöregn och idioter efter vägen....att vissa ens har körkort!
ÄLSKAR DIG MACKE!!!!!!DU ÄR VÄRLDENS BÄSTA!
De har röntgat och undersökt Indy noga och på röntgen såg allt fint ut, inga lösa benbitar men en rejäl inflammation....lymfangiten i sig verkar borta men han verkar fått en inflammation kring kotan som svit av den eftersom han troligtn lekt för mycket under tiden han haft lymfangiten.
Veterinären sade att det fanns två alternativ:
Alternativ 1:
Medicin morgon och kväll i munnen på honom...boxvila/sjukhage i en månad...går svullnaden ned får han börja promeneras om en vecka ca 10 min/dag....och om en månad om hältan är borta och svullnaden ser bra ut får han promeneras längre och sedan på 1,5 - 2 mån skrittas lätt. Ingen galopp eller ansträngande på läänge.
Ger det sig inte får han komma på återbesök och få en kortison och tuppkambehandling direkt i leden.
Alternativ 2 var att ge honom kortison och tuppkambehandling direkt men veterinären var tveksam till det då han är så ung och inte har samma brosk som en äldre häst....dessutom är det ju alltid en infektionsrisk när de går in i leden....det skulle bli kortare vila med alternativ 2 men större risker men också skulle troligen viloperioden bli kortare för honom.
Jag valde alternativ 1 eftersom jag inte vill skynda Indy frisk och vill inte spruta i en ung led om han kan slippa det, han får vila så länge det behövs....veterinären tyckte det var klokt, bättre att använde led-injektionen som sista utväg eftersom det är dumt att mixtra med en ung led om den kan läka med annan medicin. Hon skulle gjort så på sin unghäst sade hon.
Indy står nu på ridskolan igen så jag lättare kan medicinera honom, han verkade lugn nu när jag lämnade honom trots att han var ensam i stallet.
Macke är en underbar pärla, igår grät jag och allt kändes så hopplöst men då hade han lyckats ta ledigt för att följa till Vännäs....det var så skönt. Igår när jag lade mig i sängen tänkte jag att jag nog har den finaste man man kan ha, när det gäller så finns han verkligen där, jag hoppas verkligen jag lyckas finnas för honom när han vill det...försöker då verkligen det men i sommar har det blivit mer umgransele än som var tänkt eftersom jag varje kväll måstat linda Indys ben....
Macke är snäll och go med mig och djuren och hans hjärta är så stort, ibland är det svårt att med ord beskriva vad man känner men efter alla våra år ihop så sväller mitt hjärta extra mycket fortfarande när han håller om mig och kramar mig. Han tog för övrigt bilder på en ganska drogad Indy i Vännäs...vår lilla häst raglade fram på stallgången på kliniken efter att ha fått vad veterinären kallade "en snäll-spruta"...och Indy blev snäll hehe...sprutan verkade jättefort...från ett styck pillrig arab som var som en ligist i låneboxen till en full arab som slött raglade hit och dit och somnade snarkandes i röntgenrummet! Bilder kommer.
Hemvägen var läskig, Macke körde golfen bakom mitt ekipage eftersom jag startade tidigare än honom i morse...därav två bilar...han ser då en Volvo köra om honom och lägger sig bakom mig och hästtransporten RIKTIGT nära transporten. Jag uppmärksammar Volvon i backspegeln och blir orolig då han ligger så där nära hästtransporten...hinner bara tänka tanken att jag inte kommer kunna bromsa med honom så nära och så kliver två rådjur upp på vägen och bara står där och stirrar mot bilen. Min hjärna arbetade febrilt efter en lösning....skulle jag bromsa för rådjuren skulle jag ha volvon in i hästtransporten och då skulle Indy skadas och mycket möjligt jag och Timmy med eftersom oddsen att det skulle bli kaos och dikesrisk....så jag bestämmer att jag inte rör bromsen och dundrar på mot rådjuren med hjärtat i halsgropen....intalade mig att jag har en stadig volvo men att smälla in i två rådjur skulle nog märkas så jag bet ihop och koncentrerade mig på att hålla bilen rak...målet var att damma in i rådjuren och hålla ekipaget på vägen...hade ju både TImmy och Indy på mitt ansvar! Jag hängde mig på tutan och till slut kastade sig rådjuren av vägen...volvon körde då om och han låg nära när han körde om med...hade jag sträckt ut handen genom rutan så hade jag kunnat ta på bilen....och den vinglade och for så jag insåg då att det var ett fyllo....FÖRBANNADE idioter som kör bil på fyllan!!!!!
Stannade till på en p-ficka och Macke körde in bakom....och vi diskuterade upprört den där bilföraren....Macke utrbrast ilsket att hade han kört in i hästtransporten så hade han egenhändigt gett karl spö...kan säga att jag hjälpt till...mina djur är mina barn! Tack och lov tog vi oss hem genom åska-spöregn och idioter efter vägen....att vissa ens har körkort!
ÄLSKAR DIG MACKE!!!!!!DU ÄR VÄRLDENS BÄSTA!
Kommentarer
Trackback
