ÅÅÅÅÅHHH jag är så glad!!! Har suttit på Indy!! 2008-05-24
Jag är så glad så glad!!!
Igår så kom Erika upp och vi tog ett pass när vi hängde på Indy och det gick så bra...märks att växtvärken lugnat sig för han gick smidigt och elegant som vanligt med bakbenen och var på fint humör. Vi bestämde då att träna en gång till idag så först red vi i Umgransele en sväng på Erikas häst och en lånehäst och sedan åkte vi upp till Indy.
Indy var duktig och cool när jag hängde, så vi utökade övningen med att jag ställde mig på ridhusets uppsittningspall och Erika fick leda Indy förbi några gånger, gå runt den och sedan stanna honom vid den...syftet med övningen är att låta Indy vänja sig vid att man är ovanför honom....det är ganska vanligt att unghästar blir rädda när de får en ryttare på ryggen just för att ryttaren är så hög....jag klappade och kliade Indy och han insåg snart att det var ok att jag var ovanför honom och Erika berömde med morot. Sedan hängde jag på honom igen och det gick så bra att jag svängde benet över hans rygg och sedan satt på honom....han var duktig så därefter hoppade jag av och vi tog av sadel och allt och lekte lite i ridhuset innan Indy fick bli nattad :-)
Är så glad....att sitta på sin häst för första gången är en obeskrivlig känsla....hade samma med Valdi men hon var mer cool i sig...Indy har det varit en mycket längre väg att gå med så detta känns så underbart :-)
I torsdags promenerade jag och Indy med Susanne Gunnarsson när hennes dotter skulle rida ponnyn Chiquita på en tur. Vi följdes alla åt ut i skogen och vi hade planerat en lugn kort promenad men det urartade till (vi tappade bort stigen och hamnade fel) en längre sväng i skogen men oj så trevligt det var...Indy var pigg och ganska besvärlig i början...han var så uppspelt över att ha ponnyn med (vi går ju alltid själva) så han tramsade och höll på men efter ett tag i skogen så lugnade han sig. Han var jätteduktig, klev på överallt och tvekade inte...klättrade uppför en rejäl brant...kändes som jag skulle få en hjärtinfarkt men Indy var knappt anfådd...gick även bra för resten. Indy kom på att mycket i skogen går att äta så lyckligt stoppade han i sig av allt möjligt och traskade ganska nöjt på medan vi virrade runt och försökte hitta rätt stig hem! Han testade också att bita i en stor sten men insåg att den inte var någon höjdare att smaka på :-) men är man lite häst så undersöker man ju med tänderna.
Igår så kom Erika upp och vi tog ett pass när vi hängde på Indy och det gick så bra...märks att växtvärken lugnat sig för han gick smidigt och elegant som vanligt med bakbenen och var på fint humör. Vi bestämde då att träna en gång till idag så först red vi i Umgransele en sväng på Erikas häst och en lånehäst och sedan åkte vi upp till Indy.
Indy var duktig och cool när jag hängde, så vi utökade övningen med att jag ställde mig på ridhusets uppsittningspall och Erika fick leda Indy förbi några gånger, gå runt den och sedan stanna honom vid den...syftet med övningen är att låta Indy vänja sig vid att man är ovanför honom....det är ganska vanligt att unghästar blir rädda när de får en ryttare på ryggen just för att ryttaren är så hög....jag klappade och kliade Indy och han insåg snart att det var ok att jag var ovanför honom och Erika berömde med morot. Sedan hängde jag på honom igen och det gick så bra att jag svängde benet över hans rygg och sedan satt på honom....han var duktig så därefter hoppade jag av och vi tog av sadel och allt och lekte lite i ridhuset innan Indy fick bli nattad :-)
Är så glad....att sitta på sin häst för första gången är en obeskrivlig känsla....hade samma med Valdi men hon var mer cool i sig...Indy har det varit en mycket längre väg att gå med så detta känns så underbart :-)
I torsdags promenerade jag och Indy med Susanne Gunnarsson när hennes dotter skulle rida ponnyn Chiquita på en tur. Vi följdes alla åt ut i skogen och vi hade planerat en lugn kort promenad men det urartade till (vi tappade bort stigen och hamnade fel) en längre sväng i skogen men oj så trevligt det var...Indy var pigg och ganska besvärlig i början...han var så uppspelt över att ha ponnyn med (vi går ju alltid själva) så han tramsade och höll på men efter ett tag i skogen så lugnade han sig. Han var jätteduktig, klev på överallt och tvekade inte...klättrade uppför en rejäl brant...kändes som jag skulle få en hjärtinfarkt men Indy var knappt anfådd...gick även bra för resten. Indy kom på att mycket i skogen går att äta så lyckligt stoppade han i sig av allt möjligt och traskade ganska nöjt på medan vi virrade runt och försökte hitta rätt stig hem! Han testade också att bita i en stor sten men insåg att den inte var någon höjdare att smaka på :-) men är man lite häst så undersöker man ju med tänderna.
Kommentarer
Trackback
