Saknar saknar saknar...
Det gör så ont i mig att jag måste vara utan dig.....saknar dig min fina bästa vän.
Känner mig verkligen så trasig och tom, något i mig dog med dig....jag mår inte bra utan dig och jag har lust att SKRIKA över orättvisan....du förtjänade att få LEVA!!! Du kämpade varje gång du var sjuk och var aldrig elak trots du ibland mådde dåligt, hade ont..nej med öronen framåt kämpade du dig igenom och kom igen gång på gång och vi fick fortsätta framåt. Du förtjänade att få blir frisk och leva lyckligt!!! Inte vara sjuk och dö så ung.
Fördelningen över smärta och orättvisa är inte verkligen jämt fördelad här på jorden....tycker att jag haft nog elände och smärta i mitt liv, att en önskan om att få ha kvar sin älskade häst var så mycket begärt? Att du skulle måste bli sämre och dö och ryckas från mig, har inte jag förlorat nog??? Hade inte du haft nog elände??Det är inte rättvist...
Att en liten häst kan lämna ett sådant stort tomrum i ett hjärta....du var en unik häst Indy men man var nog tvungen att känna dig väl för att förstå hur otroligt godhjärtat, klok och trogen du var.
Alla gånger jag gråtit och du kommit och pressat mulen mot mig och förstått jag behövde dig, alla gånger vi busat och du varit helt galen och man fått skratta hejdlöst, att du bara ville bära mig på din rygg, för dig var jag speciell precis som du var för mig...du valde mig framför andra, när du inte fick träffa mig slutade du äta så jag fick sitta med kryckorna i din hage, du vara en helt fantastisk personlighet med din bestämdhet och järnvilja men så stora varma hjärta... ena stunden var du tuff hingst och stöddigast i världen och nästa stod du och sög på min tröja med stängda ögon och var minst i världen... folk sade att du var nöjd bara du fick vara med mig och det stämde nog, jag var nöjd då jag var med dig....
Jag saknar dig så oerhört....du lämnade ett tomrum i denna lilla familj.
Älskar dig gumman. Indy kommer alltid att finnas med oss!!
Så sjukt orättvist. =( Ändlösa kramar till dig!
Tack älskade gubben och finaste kusin <3 för att ni båda står ut med mig. Tack för att ni finns <3
ja visst är det orättvist ibland.. Jag kan verkligen säga att jag förstår hur du känner!! man gråter även fast tårarna har tagit slut! Kommer på mig att jag tittar ut mot hagen för att se vart Mirago är, men då inser jag att han kommer aldrig att synas där någon fler gång :/ ´skickar en stor kram till dig!
Tack Sandra! Ja det är hemskt att skiljas från dem, nackdelen med att ha djur eller att älska något överhuvudtaget är smärtan då man slits isär...men de ljusa stunderna överväger. Tittar också mot hagen med en klump i magen och särskilt boxen är värre särskilt då Linus med ledsen min tittar in i den tomma boxen och undrar vart hans vän är. Stor kram till dig med!! Vet hur mycket du tyckte om din fina häst!
